Min vän jetlagen och jag.




För sisådär 20 timmar befann jag mig på andra sidan jordklotet
. Närmare bestämt i Los Angeles. Det har varit den sortens resa om är för häftig för att jag ska kunna göra den rättvisa just nu, så det får bli ett annat blogginlägg.

Resan hem till Sverige innehöll en rad mängd moment utan vilka vi inte skulle känna igen den organiserade förflyttningsmetod som är flyget. Exempelvis mat i form av den blekaste kyckling mänskligheten skådat; ett bindgalet barn med imponerande lungkapacitet och de traditionella good cop/bad cop-flygvärdinnorna (de saknar helt mellanläge och är alltid supertrevliga eller ondskan själva, har ni tänkt på det?). Och -- hallelujah moment  --ingen i sätet bredvid mitt från Chicago, vilket bäddade för soffläge till Stockholm. Synd då bara att upphetsningen över det ledde till att jag knappt kunde sova under resan.

Nu när klockan är 16 här i Sverige tror min kropps efterblivna interna klocka att det är 7 på morgonen och tjurar över att bli snuvad på en natts sömn. Och jag måste säga att jag just nu är en vandrande omslagsflicka för påståendet att riktig trötthet kan liknas med berusning. Herregud, jag är ju dum i huvudet. Mitt logiska tänkande är åt helvete. Jag tittar periodvis med ett öga i taget och litar blint på den automatiska rättstavningsfunktionen, för det där med stavning är inget min undersövda hjärna tänker prioritera. Min finmotorik får Stephen Hawking att framstå som en balettdansös när jag går in i dörrkarmar och missar kylskåpshandtaget med decimetermarginal.

Men. Jag. Får. Inte. Somna.


Striden jag utkämpar mot min egen kropp just nu är inte av Guds nåde ska ni veta. Fönstrena står på vid gavel för att jag ska vakna till av luften (bullshit). Jag sitter obekvämt och har tryckt i mig imponerande mängder socker. Jag har även slagit nytt personbästa i koffein, genom vad som bäst beskrivs som att shotta det starkaste kaffet i Nespressos sortiment (10 av 10 möjliga magsår). Lönlöst. Nu står mitt hopp till Google och att någon hjälpsam nazist från andra världskriget knåpat ihop en DIY-guide till sömntortyr.

Kommentarer
Postat av: Sophie

Hurra! Jag tycker det låter som du gjort allt man kan göra: socker och kaffe. En kall dusch? ;)

2011-04-14 @ 17:49:27
Postat av: Anna

Tack Sophie! Med din hjälp (samt koffeinet och sockret) lyckades jag hålla ögonen öppna till kl 22, vilket jag betraktar som en av mina största personliga segrar på länge. Sist jag somnade den tiden måste jag ha gått på mellanstadiet... ;)

2011-04-15 @ 14:15:03
URL: http://annasord.blogg.se/
Postat av: Sunshine

hahahaha kippar efter andan

ditt sätt o skriva livar upp mig varje gång!



"Min finmotorik får Stephen Hawking att framstå som en balettdansös när jag går in i dörrkarmar och missar kylskåpshandtaget med decimetermarginal." <-- det där är nåt jag skulle vilja se faktiskt. xD

2011-04-16 @ 00:01:22
URL: http://sunshinejonsson.se/
Postat av: Anna

Sunshine: Tack, dina kommentarer värmer verkligen! :D Och hjälper till att peppa mig till fortsatt bloggande ;)

2011-04-24 @ 23:29:12
URL: http://annasord.blogg.se/
Postat av: Sunshine

;) jag garvar fortfarande till synen av dig gå in i dörrkarmar med S. Hawkings robotiska röst i huvet... xD (nu tittade sambon förskräckt på mig av mitt asgarv... jag skyller på dig!)

2011-04-25 @ 22:57:01
URL: http://sunshinejonsson.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0