När jag var liten hade jag en himskans massa julkalendrar. Det var SVT-kalendern med TV och Radio-kalendrar; Bamse-kalendern med 25 luckor (och det obligatoriska peace-tecknet under den tjugofemte luckan, minns ni?); chokladkalendrar där chokladbitarna varje år såg likadana ut; någon tråkig Ica-kalender med hushållsvaror och så vidare in absurdum. Hela familjen fick förmodligen tidigarelägga sina morgonvanor för att passa mitt julkalendersöppnande.

Självklart gjorde jag ju också min egen kalender, javisst. Först målade man en bild (jultomte eller gran); ritade ut tjugofyra luckor och utförde akrobatik med saxen för att klippa upp dem; fick skärsåren på fingrarna omplåstrade; fortsatte med klistra fast teckningen på ett tomt papper och rita bilder under varje lucka, för att sedan stänga igen dem med tejp med dåligt fäste. Resultat: en kalender där åtminstone 22 av 24 luckor fladdrade öppna redan innan december.

Herrejävlarja, vad man hade för mycket fritid som barn.

Jag tänkte nu försöka mig på samma grej, uppdaterad till 2010-talet och data-samhället gubevars. Inspirerad av härliga NuNärDuFinns-bloggens novemberkalender, tänkte jag plocka ihop en egen kalender att underhålla oss med fram till dagen efter dagen före dopparedagen. Jag har en aning om vartåt det barkar tema-wise, men jag vill inte säga för mycket. Lite humor. Lite nostalgi. Lite överraskningar. Tror ni jag fixar det? Tjugofyra inlägg på lika många dagar. Bara det en överraskning värd att vänta på.

I morgon öppnar vi första luckan i Annas julkalender 2010. Dadadadum.