Frukost åts ute varje morgon och såg lite olika ut. Det blev en hel del ägg och bacon, fruktsallad och smoothies. Vi beställde hela tiden minsta möjliga portioner och likförbannat blev det alltid kvar.

För allt var verkligen super-size, inklusive amerikanarna själva. Jag har aldrig sett så feta människor förut. Inte alla, förstås, men tillräckligt många för att bekräfta mina fördomar. Inte såg man många matbutiker heller, typ Ica, så det kanske stämmer att det är billigare att äta ute än att laga maten själv. Snabbmatsställen fanns överallt.

Att testa typiska amerikanska pannkakor var det tvångs på, särskilt eftersom alla olika frukostar ofta fanns on display vid diskarna och pannkakorna såg förföriskt goda ut. Svenska domarna var dock inte särskilt imponerade. Kladdiga, degiga och trista med på tok för mycket sött till blev utlåtandet. 


FN-skrapan till höger. Till vänster ett skönt exempel på alla konstraster i New York. Nytt-gammalt, fattigt-rikt, överdåd-nerslitet... för att inte tala om alla människor! Innan jag kom dit fattade jag inte innebörden av att stan kallas för en smältdegel och allt det där. Det är så många kulturer, så många stilar, så många kompletta knäppgökar. Jag tror på allvar att man kan gå klädd och bete sig nästan precis hur som helst där utan att någon reagerar. Så jäkla fascinerande, särskilt för någon som är uppvuxen i en stad där uppvisande av avvikande strumpfärg är skäl nog att göra en artikel i lokaltidningen.