Just nu läser jag boken Svensk Maffia, och i kapitlet om Stefan Eriksson (mera känd som Tjock-Steffe eller "mannen som dödade en Ferrari Enzo och skyllde på en tysk") skrivs det lite om hans liv i England:

"För drömlönen köpte han även en villa i ultraexklusiva Londonförorten St George's Hill i Surrey. Grannarna bestod av förmögna fotbollsproffs, diskreta ryska affärsmän och kända artister som Cliff Richards."

Jag log lite när jag läste det. St George's Hill ligger knappt fem minuter från familjen D's hus och jag körde förbi det dagligen till/från min och lillflickans skola. Där börjar huspriserna på runt 6 miljoner. Pund, alltså. Fast om man ska kunna bjuda hem folk utan att skämmas lär man upp i över £10 miljoner, runt 150 miljoner kronor alltså. Då kan man få ett hyfsat stort hus, några tjänstefolkshus, ett par pooler och något flerbilsgarage.

Många av eleverna som gick i Nis skola kom just från St George's Hill, bland annat Grace, en av Nis bästisar. Graces pappa var den som anställde Svennis som Englands förbundskapten, vilket citat "jag inte vet om det är det bästa eller sämsta jag gjort i mitt liv". Deras hus var... vad är ordet jag letar efter... &%¤#"%/ stort.

28 av 30 mammor i Nis klass var hemmafruar, och jag slår vad om att procentsatsen är ännu högre i St George's Hill. En gång såg jag en pappa som skulle hämta sitt barn i skolan. Jag säger skulle, för han cirkulerade runt parkeringen gång på gång utan att hitta en ledig parkeringsplats stor nog åt sin massiva röda Ferrari.  Eftersom barnen inte får lämna skolgården och han inte såg ut som att han var beredd att lämna bilen är jag tveksam till om det faktiskt genomfördes någon hämtning den dagen.

Själv känner jag att svensken i mig har svårt att bli imponerad, snarare konfunderad. Jag är inte uppvuxen med sådana klasskillnader, jag fattade ju inte ens att en familj var rik och en fattig i Skilda Världar. Så befriad från statusmedvetenhet var jag. I England finns en helt annan slags pengar än i Sverige, och jag lovar att det fanns många tillfällen då jag kände mig väldigt naiv och svensk. En sak är jag numera tveklöst övertygad om: skoluniformen är en väldigt, väldigt bra idé.