Nya mobiltelefonen ligger och ruvar på nattduksbordet. Det bidde en SonyEricsson K5i-någonting, intressesmufen tog sig en lur (pun indended) under den delen av köpet. What's the point of ansträngning om jag inte kan få den häftigaste telefonen på marknaden, liksom? Jag gör inte saker halvdant. Den är svart. Den kom med en resonabel prislapp. Den har en hyfsad kamera. Och let's face it, den får rätt svårt att inte överträffa sin föregångare.

Två sprängfyllda resväskor ligger på golvet i mitt rum. Det är tur jag inte är främmande för att bruka våld i resesammanhang, verkligen tur. Logiskt vet jag att det mesta är packat, det måste vara packat, eftersom de delar av huset jag tidigare ockuperat är länsade. Min hjärna kör dock över logiken fullkomligt och skickar ut en strid ström av stress, vilket jag skulle kunna kalla underligt om jag inte känner mig själv så pass bra att jag vet att packningen blir symbolen för hela flytten och alla oroligheter kanaliseras dit.

Så nu vill jag bara iväg. Sitta på tåget, eller ännu bättre, lufsa runt i lägenheten. Min lägenhet. Senaste veckan har varit mest transportsträcka och nu får det fan räcka med det. Idag har jag fått schema över kursen Ekonomi, Företagande och Samhälle samt anmält mig till en av de tio olika seminariegrupperna. Den gruppen blev slutbokad först, vilket jag väljer att tolka som att jag gjort ett klokt val. Tiden (10-12) avgjorde, i kombination med ren och skär ytlighet efter att jag googlat de olika föreläsarna. Jag valde den som såg ung och ofarlig ut och det ska bli spännande att se om mina fördomar straffar sig.

Dags att gosa in sig i täcket och blunda nu i sann Sir Väs-anda. Snark-tsss. God natt.