Att börja skolan sisådär klockan 14 passar mig ypperligt. Först och främst av anledningen att det lämnar gott om tid för en av mina favoritaktiviteter, att sova. Även jag passerar zombiestadiet om mornarna snabbare än många av mina vänner älskar jag sovmornar. På kvällarna är jag pigg, på kvällarna får jag saker och ting gjorda och helst släcker jag aldrig lampan innan ett. Om jag någonsin tar över världen eller hittar ett botemedel mot någon hemsk sjukdom kommer det garanterat ske under kvällstid.

Pallrar man sig upp vid niotiden finns det gott om tid för att göra sig klar, äta och plugga innan föreläsningens start. Jag hann massor innan jag i eftermiddags hoppade upp på cykeln i duggregnet och trampade iväg till skolan, för att mötas av en liten skara förvirrade kurskamrater med vilka jag nu kan starta en egen Facebook-grupp "Vi som inte får mail om att föreläsningarna är inställda".

Sorg? Inte direkt. För mig innebar det en chans att göra min Ica-handling under pensionärstid (dvs innan klockan 16) istället för studenttid, då köerna ringlar sig långt bak mot frysdiskarna. Pensionärerna är färre i antal och kompenserar visserligen för detta genom att ta mer tid i anspråk, men med lite erfarenhet och taktiskt tänkande finns det mycket tid att spara. Vilken rollatorpanter ser stabilast ut, ser den där gubben ut att kunna hitta plånboken, etc.

Mitt emot min Ica-butik ligger Myrorna, så innan hemgång slank jag in där och botaniserade. För ovanlighetens skull fanns där faktiskt fynd att göra. En hallonröd Kookai-top, en kritvit The Shirt Factory-blus och ljuslila Peak-skjorta, alltsammans i sprillans nytt skick, var precis den uppmuntran jag behövde inför en kväll med Dynamics of Conflict and Collaboration: The Uneasy Relationship between TNCs and States.