Jag började på ett blogginlägg igår kväll som visade sig bli alldeles för personligt. Jag har inte satt upp några definitiva regler för mig själv vad jag får och inte får skriva här, men det är förstås rätt uppenbart att allt inte hamnar på bloggen. Lite av den mystiska imagen måste ju trots allt upprätthållas och dessutom, nu när jag tagit äntligen skaffat telefonabonnemang och allt måste det ju finnas något kvar att prata om med folk.

Gårdagen blev hursomhelst händelserik, inte minst tack vare uppdragen vår nollningsgrupp utförde. Vi fick en lista med 23 uppdrag och en begränsad tid att klara så många som möjligt, så kreativt som möjligt. Alla utförda uppdrag skulle dokumenteras med kamera.

Jag har sett någon hoppa i den iskalla Fyrisån frivilligt och samtidigt bett att det inte skulle bli svarta rubriker i tidningarna (idioti + testosteron = dålig kombo). Jag har befunnit mig i en telefonkiosk med alldeles för många andra människor och troligen slagit någon slags världsrekord. Jag har sett två killar ömsom glida, ömsom klafsa ut i en halvfrusen svandamm för att posera romantiskt tillsammans på ett par stenar. Jag har tillbett en hövding vid fontänen utanför Centralstationen. Jag har dansat små grodorna i ring runt Stora torget ackompanjerad av den saxofonspelande östeuropeiska motsvarigheten till Michael Moore.

Och notera: alltsammans i nyktert tillstånd. Vem fan säger att man inte kan ha kul utan sprit?