Blogg.se vägrade släppa in mig ikväll. Tvärstopp i dörren, varsågod och vänd, ingen idé att du ens ställer dig i kön, här är du inte välkommen. Ett tag blev jag lite smått bitter men nu i efterhand inser jag att det enbart var för mitt eget bästa. Bloggen visste helt enkelt hur kasst inlägget jag skrivit var och ville skona mig. Det var något om hemsökelser i kylskåp och mögligt ost. Nej, jag vill inte prata om det.

Svackan skyller jag mest på att dagen som sådan inte varit någon höjdare. Basgruppen träffades vid tio för att skriva seminarieuppgift och jag blev åter igen påmind om varför grupparbeten inte rankas särskilt högt på min lista över favoritsaker i världen. Inget fel på mina klasskompisar, men att skriva tre sidor reflekterande text med lika många personer med olika åsikter tar tid. Förbannat lång tid. 

Mitt i arbetet fick vi lov att avbryta för att gå på vad som avgjort var den sämsta, mest meningslösa föreläsningen jag upplevt. Vi var 200 människor som kollektivt led oavbrutet i 1.5 timme och min basgruppskompis fångade stämningen när han med plågat ansiktsuttryck väste fram "jag har tappat livsgnistan". Jag vaknade i morse som en person som inte tror på att skolka från föreläsningar. Det är en annan person som lägger sig i kväll.