På gymnasiet stod vi samhällsvetare aldrig särskilt högst i kurs. Vi var det program som kostade minst, krävde minst och ställde till med förhållandevis lite problem (även om Lena och jag gjorde vårt för att ändra den bilden). Jag hör själv hur tragiskt det klingar, men faktum är att jag på gymnasiet i egenskap av elev aldrig upplevde någon uppskattning från högre instanser. If it works, glöm dem.

Universitetet är på så sätt en härlig motsats. Här spelar vi studenter roll, och det är uppfriskande att i princip dagligen bli dragen i armen av folk som ber en engagera sig i aktiviteter och av företag som försöker locka till sig en. På gymnasiet kunde man på sin höjd få ett klistermärke från IOGT-NTO att sätta upp på skoltoaletten; här kastar företagen gratissaker efter oss.

Detta överlevnadskit för tentor fick jag i min hand idag, innehållande bland annat en päron-Festis, Dextrosol, energibar, pennor och ett litet block i perfekt fusklappsstorlek. Tentan nästa vecka är med andra ord säkrad och jag har Ernst & Young att tacka för det. Keep it coming!