Nollegasque 2008.  

Maten. Förrätten, avbildad nedan, fick ljumma recensioner. Sparris med skinka och balsamico-dressing, snark. Huvudrätten bestod av kyld oxfilé (finare ord för kall), potatisgratäng och en ursäkt för rödvinssås som nog enbart bestod av rödvin. Inget fel på maten direkt, jag var vrålhungrig så enbart att vi fick mat var positivt, men nog tänkte jag både en och två gånger pappa-skulle-ha-gjort-det-så-mycket-bättre-tankarna.

Borsdplacering gällde och inledningsvis blev jag först lite besviken över att inte ha någon bordsherre på min vänstra sida, även jag efter att ha hört andras berättelser insett att en tom stol i många fall var att föredra.På min högra sida satt en dryg kille som middagen igenom försöka ljuga till sig extra snapsar och vin från servitörerna genom att insistera på att min icke-existerande bordsherre var på toaletten, suck. Till efterrätten bytte jag bord till mina tjejkompisar och åt chokladtårta med dem.

Prisutdelningar var det i olika kategorier och vår Mars-grupp vann det mest åtråvärda priset - Årets Nollegrupp. Det var vi värda, vill jag ärligt påstå. Priset bestod av en 10-kilospokal som släpades runt på dansgolvet resterande delen av kvällen och fick agera både danspartner, stol och förvaringsbox.

Sammanfattningsvis var det en av de roligaste kvällarna hittills i Uppsala. Stämningen var härlig och jag gillar verkligen studentvärlden, med alla sånger, bank i borden, skålar, traditioner och procedurer att följa. Det tåls att upprepas: Uppsala är en grym studentstad.

'