Tiden rinner undan fort när man har roligt. Eller ska skriva en flummig litteraturessä i grupp och har en deadline som flåsar en i nacken. På universitetet har man effektivt eliminerat alla chanser till uppskjutning av inlämningsuppgifter, här sätter man en tidpunkt som arbetet senast ska vara inskickat via internet och de som inte gör det kan titulera sig själva dead meat. Fatta hur bittert det måste kännas för alla de som gjort uppskjutningar till en konstform under grund- och gymnasieskola.

Här är det heller inte frågan om att lärare delar ut några uppgifter. Svartvita stencilbuntar med härligt förbrukad regnskog, glöm dem. Allt finns på internet these days och de som önskar stanna på programmet gör klokast i att göra hemsidan sitt andra hem. Bra att ha all information samlad. Dåligt eftersom den faktiskt inte är samlad utan utspridd på tre olika hemsidor som jag tycks totalt oförmögen att lära mig skilja på.

Mamma anlände idag till det gråmulna Uppsala med väskan full av godsaker, så som stickor, homestyling-boken jag vunnit och all spännande post som envisas med att ramla in i brevlådan hemma (vilket kan ha något att göra med att jag inte adressändrat än). Vi hann med en vända på stan med god jaktlycka, bland bytet som vi fällde fanns bland annat kökstavlor och lite kläder pour moi (dagens fråga: visst lär man hamna på någon slags blacklist om man bildbloggar kläder?).

I morgon har jag hursomhelst blivit utlovad våfflor. Min hjärna tyckte den var jävligt rolig när den för en vecka sedan kom på att den så här i semmeltider kunde börja kräva våfflor, det där sadistiska personlighetsdraget igen, och följaktligen kan jag knappt bärga mig. Våfflor. Nu.