Mår man skrutt och elände och det inte finns någon familjemedlem inom räckhåll att sjukgnälla till sig tidningar/godis/annan uppmuntran från får man ta saken i egna händer. När febern steg under dagen röstade jag igenom förslaget att jag var värd lite sjuklyx i form av vit chokladmousse med hallonpannacotta. Lägg därtill en kopp kaffe, en film och en gosig filt, och ni har en av anledningarna till att jag alltid svarar ärligt nej på frågan om det inte blir långtråkigt eller ensamt att bo själv. Jag är ju så att säga i gott sällskap.


PS. För er som undrar: nej, texten "Annelie" längst upp beror inte på att jag fyndat någons outhämtade födelsedagsbakelse; det är namnet på kvinnan som driver delikatessbutiken jag troligen kommer göra avsevärda donationer till framöver.