Fick i helgen reda på identiteten på den lärare från min gamla gymnasieskola som tidigare i år blev avstängd på grund av barnpornografibrott. Först tänkte jag skriva att jag inte är förvånad, men insåg vilket slarvigt ordval det var -- jag kan inte föreställa mig någon som skulle syssla med sådant, jag har ju inte sett någon i omgivningen utrustad med spetsiga djälvulshorn i pannan.

För det är ju den bilden man har -- ett monster med ett monsters yttre egenskaper. Och det är en slags överlevnadsstrategi, ett sätt att fjärma sig från ondskan, som inte får bli illusionen att man är säker bara för att man tror sig se den komma. I detta fall handlar det om någon jag väl vet vem det är, någon obehaglig, som jag gudskelov aldrig undervisats av. För min egen del blir det som en slags klen tröst, ett lite större avstånd mellan mig och monstrena.  

Barnpornografi. Hur kan man? Det existerar inga ursäkter. Med dem vill jag göra saker med som skulle få Hostel att framstå som en familjefilm.