Kan härmed meddela att bloggen från och med nu är släppt ur gisslan, tack vare era kommentarer i inlägget innan. (Märks att ni blev lite rädda där). En bieffekt är att den under dramat utvecklade ett skolboksexempel på Stockholmssyndromet, så som det ser ut nu lär vi pola ihop ett tag till framöver, bloggen och jag.

TACK TACK TACK för alla kommentarer och fortsätt gärna åsikta er. Jag har fått en drös med inspiration, nya förslag, matat mitt ego med era fina ord och framför allt lärt mig att ni gillar jäkligt olika saker. (Dock ingen som skrev "färre inlägg", så antingen har jag snälla, nöjda eller rädda läsare). Summa summarum så blir någon alltid glad och någon alltid missnöjd -- med andra ord kan jag aldrig misslyckas, woho!

Håll utkik efter förändringar och nya, djärva grepp framöver.