Falling down (nähä?!?).


Alltså. Av principskäl är det ju trist och tråkigt när människor dör.

Men vad fan -- klättra upp på en otillgänglig bergstopp åttatusennågonting meter över havet, i extremt skitkallt klimat, i mörker och storm för att campa. I mina ögon är sambandet orsak och verkan about as glasklart as it gets.

Hela poängen med att de befinner sig på berget är just att det är farligt, living on the edge och allt det där. Om de fick samma kick av att titta på delfinshow som att klättra K2, skulle de vara på Kolmården istället för Himalaya. Jag är all for att folk hittar på vilka tossigheter som än faller dem in så länge de inte skadar andra. Det som provocerar mig är att alla låter så förbannat förvånade i de omfattande nyhetsrapporteringarna. Samma sak som när äventyraren Göran Kropp dog. Att det hände honom, liksom.

--

Och när vi ändå är inne på det. Kan vi lägga ner nyhetsrapporteringen kring alla olyckor på jättestudsmattor? 5000 ungar gjorde illa sig på studsmattor i Sverige förra året och minst lika många artiklar har producerats. Ämnet får vid det här laget betraktas som avhandlat och de föräldrar som inte vid det här laget insett att brutna ben ingår i köpet, borde ha tänkt till en extra gång innan de bestämde sig för att det var en god idé att reproducera.

Kommentarer
Postat av: Ine

SPOOKY!



Den enda förklaringen jag kan komma på är den du just kom på (vilket understryker faktumet); Great minds DO think alike!



:-)

2008-08-04 @ 21:54:35
URL: http://inemaria.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0