Om bara en liten stund ska jag överlämna mig i SJ:s våld, med förhoppningen att det ska ta mig till vår kungliga hufvudstad. Mamma och jag blir där tills på söndag kväll. Inplanerade aktiviteter inkluderar umgänge med morföräldrar, shopping förstås och så ett par lägenhetsvisningar i Uppsala. Min våta sekelskiftesdröm i Fålhagen med tre meters takhöjd är fortfarande osåld, ifall någon som läser skulle känna att de har en börda på sisådär 900 000 kronor de vill lätta sitt liv från. (Innan ni himlar med ögonen ber jag er återkalla historien om servitristjejen förra sommaren som fick en Porsche av en nöjd gäst. Inte lika långsökt nu, va?).

Undantaget visiter på Arlanda och besök hos mormor och morfar har jag faktiskt inte varit i Stockholm-Stockholm sedan december förra året. Jag har inte känt någon jättelängtan dit sedan jag kom hem -- ett halvår i London mättade storstadssuget lite -- men nu ska det bli roligt att åka ned. Helt ärligt är shoppingen i Sverige inte alls tokig. Jag och min nuvarande budget var inte alls särskilt imponerad av Londons klädutbud, oavsett hur inne det är att älska allting som är inköpt i storstäder utomlands. Engelsmän har dålig klädsmak, punkt.

Nu ska jag packa ned datorn, my preciousss, och pallra mig iväg till tågstationen. Tonen i mammas röst när hon sa att vi skulle mötas där kvart över tolv lämnade inte direkt utrymme för kompromisser, och som ensambarn vore det ju extra genant att bli utskriven ur testamentet. The Annaminator will be back, när ni minst anar det.