Söndag. Kallt, regnigt, snålblåsigt och gråtrist. Det är som hela hösten i miniatyr, årstiden som aldrig misslyckas med att få mig ur balans. Totalt oinspirerande. Mina nya älsklingar logaritmerna anstränger sig inte heller för att liva upp min tillvaro. Hade inte den här kursen varit helt nödvändig skulle jag för länge sedan tagit reda på om matteboken är flamsäker eller inte.

Planeringen för nästa vecka är inte heller något som sätter fart på endorfintillverkningen. Fyra nödvändiga mattelektioner ska försöka kombineras med fyra hela arbetsdagar, fem om man räknar med dagen med dataprogramsutbildning på jobbet som antagligen är lika onödig som den är oavlönad. Plus lite annat skoj som besök på vårdcentralen inslängt här och var. Woopdi-fucking-do.

Tvestjärtsdramat fortsätter. Igår hittade jag en på ett av de ställen man minst vill ha dem - i sängen. Bara en aning too close for comfort, yuck. Dessutom försvann den lilla otäckingen innan jag hann avsluta dess existens, antagligen in under sängen för att invänta nästa attacktillfälle. Anna vs tvestjärtspopulationen, to be continued.


Nä, skärpning Anna. Ryck upp dig. Gå och visa de där logaritmerna vart skåpet ska stå, en gång för alla.