I andras händer.
Vill du ha något gjort får du göra det själv. Så lyder det gamla ordspråket och jag är villig att skriva under på det utan en sekunds tvekan. Missförstå mig rätt, jag vill hemskt gärna lita på att andra människor gör det de ska -- ringer telefonsamtalet, hittar informationen, bokar biljetterna, skriver uppsatsen -- men alldeles för många gånger har jag blivit besviken. Den enkla lösningen är helt sonika att jag gör det själv.
Tyvärr fungerar det ju bara till en viss gräns. Allt kan man faktiskt inte göra själv, och just nu känns det som att jag har lagt alldeles för många delar av mitt liv i andras potentiellt opålitliga händer. Till exempel:
- Mina favoritstövlar är inlämnade för omklackning. "Favoritstövlar" som i "skorna jag skulle kunna begravas i" eller "skorna jag utan tvekan skulle ge mig in i slagsmål för". Tänk om de sullar bort dem i hanteringen, spikar ihjäl klacken eller förstör dem på något annat sätt?
- Min mp3-spelare är inne på service. (Garantin gäller tydligen fortfarande, vilket är tur för mig eftersom både hårddisken - 1400 kr - och moderkortet - 2500 kr - troligen behöver bytas). Kommer de att inse hur viktig min älskling är för mig eller är det nu månader av utdragen, abstinensfylld väntan jag har framför mig?
- När nissen från Stadsarkivet lovade att ringa mig i eftermiddags, innebär det en rimlig väntetid på ett par timmar eller borde jag börja anta att han glömt bort mig?
- Min ring är inne för intagning hos guldsmeden för andra gången. Tänk om de missar måtten igen?
Det är inte lätt när det är svårt.
Kommentarer
Trackback