Igår fick jag en vision. Jag lovar och svär vid alla gudar jag inte tror på och regelbundet smädar, det var en vision. En riktig vision i fullfärg, Gud i brinnande busken-style, the whole shebang. Nu såg jag inte Gud, men väl något nästan lika bra: mitt framtida vardagsrum.

Vad jag såg var följande: en grå soffa, en rosa filt, rosa/svarta kuddar och en vit tavellist med böcker + tavlor som går i svart, vitt, silver och rosa. Plötsligt föll alla bitar på plats. Allt tvivel, alla frågor inom mig smälte bort som snön en varm aprildag och allting blev löjligt glasklart. Det är ju så det ska vara. Det är ju JAG.

Det tog flera timmar för mig att somna efter det. Vågor av kreativitet fortsatte att skölja över mig -- jag såg tavlor framför mig, de jag ska tillverka så fort jag får lägga händerna på några deep edge-ramar; hur jag kan komma undan med det snygga soffbordet från Mio och vart mina Mylonit-lampor ska stå. Mina ögon är öppnade och jag vet med en fanatikers övertygelse att det här är enda sättet det någonsin skulle kunna bli på. Oh, I can see clearly now, the rain is gone...