Min ursäkt för att vara nästansen till jobbet i morse var både orginell och plågsam. Väckarklockan ringde vid sex, vilket var drygt nog men i sin ordning. Tyvärr var det inte bara jag som vaknade, utan även två senor inuti mitt ben som genast började försöka strypa varandra. S a t a n  vad ont det gjorde. Där låg jag och kved i kudden och hatade världen i allmänhet för att jag inte bara måste stiga upp snudd på mitt i natten och gå till jobbet i arktisk kyla (okej, nollgradigt), utan också plågas av min egen kropp. Inte gav senorna upp heller, utan tog bara kortare pauser innan nästa rond fortsatte.

Tio minuter efter beräknad uppstigningstid lyckades jag försiiiktigt lämna sängen och haltandes försöka utföra mina morgonsysslor på 1/4 kortare tid än vanligt. Att jag ändå kom någorlunda i tid till jobbet berodde förmodligen enbart på att det var glashalt ute och nerförsbacke till jobbet. Hela dagen har jag sedan haltat runt som en skadeskjuten kråka och regelbundet frusit till i ansträngda miner när diverse benböjningar krävts på jobbet. Vad gör man inte för att underhålla omgivningen?

Pga jobbet missade jag Halloween-festligheterna igår, men ikväll blir det åtminstone lite partaj hos Himmelrikets representant på jorden. Emilie alltså, inte Jesus. Hon har blivit, hrm, vadärordetjagsöker... homeparty-säljare! (Tack Google). Och ja, det är precis vad ni tror. Innan Himmelriket vågar släppa lös henne på riktigt med sin stora trollerilåda ska hon ha testpartyn för sina vänner, och jag har en föraning om att det här kommer bli roligt på riktigt.