Jag antar att jag borde skriva något meningsfullt. Men det vette sjutton om det blir något sådant idag. Denna dag har varit som pausmusik i dagsform; hela helgen förresten. Nyckelorden är Grey's Anatomy, Sex & the City, Scrubs, choklad och kaffe. Inte alls, som man skulle kunna misstänka med tanke på det stundande nationella provet och London-resan, matte och packning.

Matten har jag lagt ner, det här är as good as it gets. Jag avskyr sista minuten-pluggande, allt jag någonsin skulle kunna lära mig då vägs upp av paniken när man inser hur mycket man inte kan utantill. Får jag inte en total blackout som städar rent hela hjärnan borde G inte vara ett problem och det är det viktigaste. Sedan kan vi ju låtsas att vi lever i en värld där jag skulle vara nöjd med det.

Och packningen ska jag väl ta itu med vilken dag som helst. Host. Jag säger att jag ska resa med lätt bagage; hur det går att omsätta det i praktiken återstår att se. Mina inköp måste ju få plats någonstans, och det vore ju toppen om jag slapp betala övervikt för alla handväskor oljeshejken jag ska ragga upp på Harrods säkert vill köpa åt mig.

Nu ska jag återvända till intrigerna på Seattle Grace Hospital, och skickligt undvika matteböckerna och resväskan på vägen. McDreamy är mitt Valium och Ectasy i ett och jag överdoserar glatt. Som Emilie skrev: Vi behöver mer Derek i våra liv.