Mitt ben är fortfarande argt -- jätteargt. Det lider av sviterna efter mina senors (?) kamp på liv och död i förrgår. Jag haltar (!) runt som den värsta doktor House, vilket har ett underhållningsvärde man inte ska underskatta. Tyvärr utan den coola käppen, vilket jag anar skulle kunna vara höstens it-accessoar. Det finns kryckor någonstans ute i garaget, men landstingets budgetgråa plastkäppar känns liksom inte som samma sak.

Min personliga sjukgymnast konstaterade efter lite böjande och klämmande att jag inte är döende, och om hon säger det får jag väl tro på det. Muskelsträckning, gissade hon på. Min teori om att det är en alien som använder min vad som kokong var hon däremot inte särskilt imponerad av. Nåja. Jag haltar väl vidare får vi se vem som har rätt. När en slemmig grön varelse med mandelformade ögon klättrar ut ur min vad förväntar jag mig en rejäl ursäkt, jag säger bara det.