Familjen prenumererar på ett antal inredningstidningar, bland annat Sköna Hem. Jag bläddrade i det senaste numret och hamnade mitt i ett slags hemma-hos-reportage hos Monika Ahlberg, en kvinna i fyrtioårsåldern som bor på Djurgården och tydligen har gett ut kokböcker samt ska få ett eget tv-program. Efter att ha läst artikeln var jag rätt mållös, jag vet inte vad jag ska säga utan låter ett par citat ur texten tala:

• "Monika är djupt rotad på Djurgården. För många är hon till och med en symbol för tillvaron på ön."
• "Hennes bok Rosendals trädgårdskafé blev en bestseller med en upplaga på omkring en kvarts miljon, mer än en populär deckare brukar komma upp i. Hennes verk blev också början till en flodvåg av matböcker, i dag minst 300 titlar om året."
• "En gång om året äter Monika och Tommy middag med kungaparet, ett inramat fotografi i guldram minner om det."
• "Självklart har de minnesmärken av sina många vänner inom kulturvärlden." (följt av ett långt stycke namedropping).
• "Trädgården används till midsommarfester, en tradition som Monika instiftat. Alla grannar är inbjudna. Grannsämjan är god, det framgår genast."
• "I somras lagade hon mat på [sonens] fotbollsläger. Ett tjugotal hungriga killar, plus tränarna, skulle utfodras i fem dagar. [...] - Efteråt ville alla killar bli kockar, skrockar hon belåtet."
• "I blomsterhandeln hälsar man bekant på Monika; även detta är ett ställe hon ofta besöker. En äldre dam kommer gående och Monika placerar ett stort grönt hjärta utanpå hennes kappa. Damen skrattar hjärtligt. En äldre man råder blomsterhandeln att anställa Monika, "då skulle ni nog få fart på kommersen."
• Och så avslutningen: "... och på podiet i kaféet finns en stor färgbild av fotografen Denise Grünstein. Monika sätter sig bekvämt till rätta under bilden. Hon och Denise är väninnor." Slut på artikeln.

Vid det här laget gav jag mig själv självbehärskningspoäng för att ha lyckats låta bli att gå ut och kräkas.

Hur denna Monika är som person har jag ingen aning om, fantastisk eller inte är det inte hennes fel hur artikeln låter. Textens ton och formuleringar är bara motbjudande. Egentligen borde jag riva ur och spara artikeln, för att ta fram och läsa när jag börjar fundera om jag trots allt borde ha valt Handels. För mig är tonen i artikeln ett exempel på livet jag inte vill leva - ett liv som går ut på att på alla vis försöka imponera på människor som inte bryr sig ett dugg om mig så länge jag inte är imponerad av dem och/eller kan göra dem tjänster. Jag vill aldrig bli en sådan människa.