Mr D var på affärsresa till Qatar förra veckan. Med sig tillbaka hade han en kylskåpsmagnet formad som en vindögd kamel, en budgetbeige necessär/handväska med orden "Qatar Airport" på och en ondsint post-flygplansförkylning. Ni fick alla tre och delade med sig av den sistnämnda till mig. Så här sitter jag nu igen och snörvlar och undrar mitt tidigare så pålitliga immunförsvar blev kvar i Sverige.

Eftersom mina föräldrar är på väg hit i skrivande stund och jag dessutom fyller år på söndag känns det verkligen som dålig timing att bli sjuk nu. Det vore i och för sig inte särskilt förvånande, då min födelsedag brukar ha en tendens att på ett eller annat sätt krocka med annat - Sardinien, Mallorca och förra året studentbalen, för att ge några exempel. Men jag kör stenhårt med vatten, Benylin samt några skumma orangea vitamintabletter och hoppas att med detta kunna fördriva ondskan ur min kropp. Toppa det med några avsnitt Sex & the City och lite choklad och jag borde bli frisk på nolltid, eller hur?

Igår på väg hem gick jag förbi en vräkig silverfärgad Bentley, brutalt felparkerad till och med med engelska mått mätt. När jag kom närmare såg jag att den hade en fet parkeringsbot på vindrutan och jag blev genast på bättre humör. Ibland är det så att man funderar på om Gud inte finns i alla fall.