Välbehållna anlände mina föräldrar med taxi från Gatwick i onsdags kväll. Med sig hade de valda delar av Sverige - köttbullar (hemgjorda förstås), Kalles Kaviar, Plopp och lösgodis. Ni fick - naturligtvis - en ljusblå dalahäst med sitt namn på och hon var mäkta imponerad. Hon fick också min favorit Bröderna Lejonhjärta på engelska, eftersom hon älskade Mio min Mio.

Tyvärr är vädret k a s s t i ordets fulla bemärkelse - så här dåligt tror jag faktiskt inte att det varit sedan jag kom hit. Temperaturen ligger runt 17 grader och det duggregnar/ösregnar i intervaller. Mulet är det också, och blir det inte bättre vette sjutton om inte London Eye får klara sig utan oss.

Igår hann vi avverka Science Museum, Kings Road och Piccadilly med omnejd. Vad föräldrarna har för planer att se här vet de nog inte ens själva, vädret får avgöra. Idag är det tänkt att vi ska åka till Guildford, förutsatt att vi klarar oss helskinnade från trippen till Tesco the Übermarket nu på förmiddagen då undertecknad har det tvivelaktiga nöjet att vara chaufför.

Jag insåg just att två (!) dagar återstår av mina tonår. Som det känns nu - och jag har ingen direkt anledning att tro att det ska förändras - kommer det att bli ett sorglöst farväl. I år har jag stått för vad som kan beskrivas som Den Sämsta Önskningslistan Någonsin (tm), hehe. Storleken på paketen har fått mig att börja fundera över om jag var tillräckligt tydlig med mitt önskemål om en svart Porsche 911. I och för sig skulle det kunna vara nycklarna till en i paketen. Ja, så måste det vara...