Som en del av er vet var planen att jag skulle åka hem till Sverige runt 5 juli, när Ni slutat skolan.

I helgen kom dock Mrs D och undrade om jag bokat flygbiljetter. Uh-oh tänkte jag. Det visade sig då att familjen fått tag på en ny au pair - privat, eftersom Mrs D gjort sig ovän med argenturen - som kommer börja jobba här 16 juni.

Följande information har kommit fram om min efterträdare:

- Hon är tyska och pratar inte särskilt bra engelska. 

- Hon är enligt Mrs D en bra bilförare, med motiveringen att hon kört på Autobahn
  (eftersom alla vet ju att enbart bra bilförare kör på Autobahn).
- Hennes kompis ska börja som au pair i Mrs Ds väns familj i samma kvarter som 
  oss.

På grund av mina prov kan jag tidigast åka hem 21 juni, så jag försökte lite fint påpeka att det kanske är onödigt att vi går dubbelt i nästan en vecka.

Då visar det sig att den nya au pairen tydligen ska åka över hit om några dagar (!) och bo med sin kompis värdfamilj (!!!) i två veckor innan hon börjar här.

Jag förstår faktiskt inte hur de tänker. Om hon nu ska bo hos sin kompis/siamesiska tvilling i två veckor, kan hon inte stanna där några dagar till så att vi slipper gå på varandra? Mest tycker jag synd om Ni som varken får ett riktigt avslut eller en riktig början.

Nej, de sista dagarna blir nog intressanta - en tysk tjej som inte kan engelska och jag, vars tyskakunskaper är begränsade till några svordomar, ett par räkneord samt varianter på en handfull fraser - "du är en apa/potatis/bratwurst", "jag har ingen aning" och "då går vi". I och för sig, när jag funderar på det, inte helt oanvändbara fraser.

Jag känner ingen lust att stanna längre än nödvändigt, så igår bokade jag flygbiljetter hem 21 juni, dagen innan midsommarafton. För att vara SAS gick det misstänksamt smärtfritt och okomplicerat, vilket förmodligen beror på en av dessa två saker: 1) ödet hade förbrukat jävlighetskvoten igår i och med inbrottet, eller 2) det förbereder någonting riktigt stort.