Efter att dagligen under ett par månaders tid ha lagat mat åt en nioåring, har jag insett hur "opetiga" med mat barn är (kan vara). De har liksom inte hunnit lägga sig an med en massa kräsenheter. Ni lägger till exempel inte alls märke till om min spagetti carbonara inte smakar tillräckligt med vitlök, om hamburgaren hunnit bli ljummen eller om vi äter pasta för tredje dan i rad. Hon äter glatt ändå. Det är naturligtvis väldigt skönt, särskilt när man inte alltid känner att fantasin flödar och dessutom har det engelska köket emot sig. Gasspis, frånvaro av hushållsvåg, nytt måttsystem och engelska dumingredienser är bara några av sakerna jag dagligen brottas med.

Samtidigt har jag själv märkt jag med tiden blivit mer kräsen med min mat. Är det åldern eller generna? Förut spelade det mig till exempel ingen större roll att maten inte var rykande varm, men nu på senare år har jag gjort en totalomvändning. Maten ska ska vara ordentligt varm, annars smakar den inte gott - precis som pappa påstått i alla dessa år (men säg inte att jag sa det).

Nu när jag kommit bort från hemmet och ut i stora vida världen har jag också fått perspektiv på det här med god mat. Jag har till fullo förstått hur bortskämd jag varit med god mat under min uppväxt - det är ingen självklarhet, inte ens när man äter ute eller lagar den själv för den delen. Och Mrs D må ha många talanger men matlagning är inte en av dem. Det är inte så att maten smakar illa, inte alls - den smakar bara inte särskilt mycket. Hennes lammbit är en lammbit. Lite kofta sådär. Hon använder dessutom inte salt i sin matlagning, utropstecken - helt stolligt tycker jag som saltar på det mesta jag kommer åt. Det salt som fanns i huset när jag kom var från 1994 och det finns inte ens ett saltkar. I kid you not. Dessutom köper Mrs D alla tänkbara matprodukter med "no added salt", vilket innebär att smaken är därefter. Bläsch. Nu har dock Ni börjat ta efter mig med saltningen, så det kan ju Mrs D ha så roligt med när jag åkt. Ha!

För ett tag sedan läste jag en klockren krönika i någon av kvällstidningarna. Den handlade om självbehärskning, och människor som anses självbehärskade för att de inte köper hem t.ex. chips, kakor, godis m.m. Krönikören menade på att det är just tvärtom - man köper inte hem det för att när man väl köpt det har man inte någon självbehärskning, man kan inte hindra sig själv. Jag tror det ligger en hel del i det där. Undantaget ytterst speciella tillfällen köper jag aldrig chips, kakor eller liknande på eget bevåg. Aldrig. Köper jag det vet jag att jag bara kommer äta upp det. Godis är jag inte lika principfast med, men jag köper det oftast inte "bara för att" utan vill helst ha en speciell anledning. Med detta sagt kan jag ju tillägga att jag har utvecklat en talang för att hitta dessa. "När man har myskväll, då får man synda!", "Nämän, lördag igen! Det kan ju inte passera obemärkt!", "Bio utan godis, det är ju en sämre upplevelse." Och vet ni vad? Med godis blir filmen faktiskt bättre.

Något jag inte har några betänkligheter över är att beställa in fikabröd när man är på café. Jag menar, finns det något fjantigare än när man fikar med folk som bara sitter där med sin cappuccino och sneglar föraktfullt på ens 1000-kcal bakelse? Fika ordentligt ffs! Likaså när man är ute och äter (kalorier intagna på restaurang räknas f ö inte - precis som kalorier ingen ser dig äta och kalorier som är "andras", t.ex. om du äter en kompis godis). Efterrätt eller ej när jag är ute handlar aldrig om "nej, jag borde inte", utan snarare a) Vem betalar? och b) Finns det utrymme i magen?

Om det gör mig till en dålig dålig människa - well, so be it. Jag lever hellre sjuttiofem år med kaka till kaffet och livskvalité, än åttio hälsofreakår på nån jädra kanindiet. Ser ni några fluffiga, vita öron eller en påskäggskorg på mig, va? Undvika det här och undvika det där... Fnys. Det jag tror man främst ska undvika är de rabiata dieterna - överdriven konsumtion av vad som helst är inte bra, nyttigt eller onyttigt.

Förresten finns det väl ingen vettig människa som på allvar vill se ut som Ebba fån Sydow. Och när vi ändå håller på - modellerna är inte snygga, de är bara jättelånga och jättephotoshopade. Så det så!

Nä ni. Eat, drink and be merry, for tomorrow you may die. Eller skyll er själva.