Ända sedan jag vaknade i morse har jag varit så full av energi att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag känner för att dra igång ett projekt - skriva en bok, måla om någonting, rensa ut mitt rum, snickra en bokhylla, göra om bloggen, planera en statskupp, bygga en friggebod... Vad som helst! Jag saknar ett Projekt i mitt liv just nu och kanske är det därför jag klättrar lite smått på väggarna. Jag får nog se till att skaffa mig ett illa kvickt så att jag kan kanalisera min energi dit, annars vet man inte vad som kan hända.

Det är fredag och läget är som det ska vara - under kontroll. Om en halvtimme kommer Ni hem från skolan - skjutsad av en kompis, så jag slipper den fruktade fredagshämtningen, hurra! - sedan ska hon iväg på kalas hos en kompis vid halv sex-tiden. Huset är skinande rent efter min framfart, jag har fått platinum-medalj i skytte på Wii och mitt enda resterande åtagande idag är att göra middag till mig och lilljäntan.

I morgon gör Lena och jag ett nytt försök med det (ö)kända Londonögat, den enda turistattraktionen i stan vi inte ännu besökt, följt av shopping, shopping, shopping. Efter att ha utövat avhållsamhet och enbart rekognoscerat de senaste månaderna är det dags att börja beta av listan på saker jag ska handla innan jag åker hem. Bland dem finns en handväska av ett märke som skulle ge vissa personer hjärtinfarkt, men intensiva förhandlingar pågår än så länge mellan mitt samvete och min ekonomi.

På söndag blir det, om allt går enligt planerna och jag inte är försatt i personlig konkurs, ett efterlängtat besök i Brighton. Det tar bara en timme från London dit och ett besök där är bland de sista sakerna som står kvar på min "måste göra"-lista innan jag åker hem.

Hem, det är bara 13 dagar kvar. Se upp Sverige, snart kommer jag.