Resväskan är färdigpackad och med lite strategiskt våld ska den nog gå ihop, sedan får vi hålla alla tummar för att SAS är för morgontrötta för att se noggrant på vågen. Jag menar, vad är väl tio kilo hit eller dit? I teorin (som bekant ofta skiljer sig från praktiken) blir det en tidig kväll ikväll - mitt plan går från Heathrow 06.50 i morgon, så det blir till att stiga upp runt fyrasnåret. Härligt!

Ikväll ska jag säga adjö till familjen, vilket jag anar inte kommer bli alltför lätt. Att ta farväl av Ni blir helt klart det svåraste - hon har blivit som min lillasyster under tiden här och jag kommer verkligen att sakna henne.

Snart kommer lilljäntan hem från skolan och jag ska laga middag åt oss för sista gången. Annas specialpannkakor blir det, eftersom jag naturligtvis vill göra det så svårt som möjligt för min efterträdare (mouhaha). Försök bräcka dem du, lilla tyska au pair!

Egentligen tänkte jag posta en massa hysteriskt roliga listor över saker jag lärt mig här, insikter om engelsmän och vad jag kommer/inte kommer sakna men tiden har på något mystiskt sätt ätits upp av packningsdjävulen i maskopi med lärauppnyaupair-monstret. Det är möjligt att något av det dyker upp framöver, men tills dess får ni helt enkelt föreställa er hur fantastiskt roligt det skulle ha varit.

Nej du England, nu är jag färdig med dig. Vi två har haft mycket skoj tillsammans under det senaste halvåret och förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge tills vi ses igen, men nu är det dags för mig att åka hem.

Hasta mañana, gott folk. InshSAS, förstås.