Jag var på ICA nyss och handlade med kort - eller rättare sagt, försökte handla med kort. "Dra kortet" står det på den lilla displayen, som för att påskina att det är en simpel handling som fordras. Icke! Jag drog och drog på alla möjliga sätt tills tjejen bakom kassan erbjöd sig att göra det åt mig, med en blick som undrade vilket hål jag gömt mig i de senaste åren. Jag kände mig nästan tvungen att förklara att jag spenderat senaste halvåret i ett land som uteslutande har chipläsare. Dra kort? Pfft.

Förutom att göra bort mig på ICA - en av mina favoritsysselsättningar - har jag hunnit en del annat sedan hemkomsten. Jag har bl.a. städat bort halva mitt rum, rensat min garderob, firat Sofias 20-årsdag, fikat med ett antal människor, gallrat bland mina bokhyllor, varit i Sälen, matat änder med Emilie och kört bil på rätt sida vägen. Långsamt börjar jag acklimatisera mig till stan igen. Mora under sex månader är lite som den där (f.d.) begravda Plymouthen - den rostar lite, men i övrigt fyller den sin funktion som tidskapsel.

Den senaste veckan är det i synnerhet två kommentarer jag fått höra om och om igen: "Gud! Jag kände inte igen dig!" (kul att man lämnar så bestående intryck, host host) och "Du är inte i London nu", en upplysning som känns rätt överflödig då ingen som besökt London skulle förväxla det med Mora. Någonsin.


PS. För att klargöra: Nej, det var inte jag som bombhotade Allsång på Skansen, och ja, det grämer mig att jag inte kom på det först.