Då och då brukar Ni och jag prata filosofi, ofta när vi sitter vid middagsbordet.

Jag tror inte att man upplevt filosofi till fullo förrän man diskuterat det med en nioåring. Nis bästa ämne i skolan är historieskrivande (ja, det är ett ämne) och hon har en fantastisk fantasi, vilket gör det väldigt givande att prata om livet med henne. Hon är stor nog att greppa tankarna och samtidigt barn nog att ha roliga, fantasifulla synvinklar på saker och ting.

För ett tag sedan pratade vi om slumpen. Jag försökte förklara för henne hur små saker i teorin kan ändra inriktningen på hela vårt liv, vilket hon blev väldigt fascinerad av.

Jag illustrerade mina tankar med exempel i stil med att jag missar bussen och träffar därmed inte Mannen I Mitt Liv, eller jag går över vägen och bilisten som måste stanna för mig därför blir påkörd, missar chansen till sitt drömjobb och så vidare. Ni svarade ivrigt på en nioårings sätt - du åker till skolan för att hämta mig två minuter senare än vanligt, och så krockar din bil, så blir det en bilkö, och så sitter drottningen i den bilkön, och sedan dödar någon drottningen, och sen blir det KRIG!

Vi spånade på temat ett bra tag och hann nog spåra ur både en och två gånger. Efter ett tag smålog Ni klurigt mot mig.

"Anna, why did the chicken cross the road?"
"To get to the other side", svarade jag, eftersom hon dragit vitsen någon vecka tidigare.
Ni skakade glatt på huvudet och log.
"No - to change history."

Jag kan inte säga exakt varför, men jag tycker det är något helt underbart med hela resonemanget.