England - Sanning eller Myt?
Jag tycker det är dags att reda ut vanliga uppfattningar och fördomar om engelsmän och England. Så: sanning eller myt?
Engelsmän har heltäckningsmattor överallt.
Sant. Tursamt nog hade familjen D bara eländet i halva huset - övervåningen - vilket i och för sig är illa nog, men framstår i lite bättre dager när man betänker att många engelska familjer har heltäckningsmattor i badrummet. Jag upprepar, badrummet. En annan lite småsjuk grej är att pendeltågen in till London har heltäckningsmattor.
Det regnar jämt i England.
Myt. Nog vore det synd att framhäva vädret som en av Englands fördelar, men när jag åkte dit förväntade jag mig mer eller mindre att få leva i ett regnställ. Vädret är dock hemskt ombytligt och ett paraply är en obligatorisk assessoar i handväskan, hur soligt det än kan tyckas när man lämnar huset.
Engelsmän dricker te i tid och otid.
Myt. Detta varierar möjligen från familj till familj och Afternoon Tea på Ritz får man hosta upp 600 kr för att uppleva. Men efter ha vuxit upp med uppfattningen att engelsmän föds med en tekopp i handen var jag beredd på att som övertygad kaffedrickare bli överfallen av temaffian och tvångskonverterad till PG-Tips religionen. I efterhand kan jag säga att jag under min tid i i England förmodligen drack mindre te än om jag varit hemma.
Engelsmän är fixerade vid fotboll.
Sant. Alla som någonsin varit på en charterresa vet att det finns ett enkelt sätt att känna igen britterna på avstånd - fotbollströjorna. Det finns något magiskt med de tröjorna - hur attraktiv mannen som bär den än är, förvandlas han i engelsk fotbollströja till något snäppet under det katter brukar hosta upp.
Engelsmän äter gärna bönor, bacon och äckliga korvar.
Sant, sant, sant.
Engelska kvinnor klär sig fult.
Sant, utropstecken. Det finns en anledning till att program som What Not To Wear och 10 Years Younger föds, lever och frodas här. Ofta får man dämpa impulsen att göra en Borat - gå fram till nån av dem och säga "Very nice! How much?".
Alla engelska hus är gjorda av tegel.
Sant. Varenda jäkla hus, utan undantag. Jag misstänker att det finns en lagstiftning mot uppförande av hus i annat material än tegel.
Klasskillnaderna i England är väldigt tydliga.
London är en dyr stad.
Nja. Maten är skamlöst dyr - en ledsen smörgås kan kosta motsvarande en svensk lunch. Klädpriserna är i stort sett samma som i Sverige. Bostadspriserna och hyrorna är s a n s l ö s a, men så är ju lönerna på en annan nivå här också. Vet man vart man ska leta och är lite strategisk behöver det inte bli så dyrt som alla tjatar om att det är.
Engelsmän har tjänare.
Myt. Det är för dyrt med tjänare på heltid nu för tiden. Däremot är det populärt och accepterat att hyra in arbetskraft till alla tänkbara sysslor. Barnpassning, trädgårdsarbete, bilkörning, städning, strykning, inredning, hundpromenerande..
Den engelska matkulturen suger.
Sant. Den person som sa att "Helvetet är en plats där italienarna dirigerar trafiken, tyskarna står för underhållningen och engelsmännen lagar maten" visste så väl vad den pratade om.
Är du au pair? Hur är det? Funderar på att åka som det efter skolan :P
Som virtuell prenumerant på dina rapporter från England skickar jag en hälsning från "Söderhavet"... runt 35 grader länge nu...
Mina U.K.-observations kompletterar kanske dina:
Där finns en vädertyp som jag inte sett någon annanstans; drizzle, bestående av oerhört små, nästan osynliga regndroppar som flyter runt slumpartat i luften i stora mängder och gör en gradvis väl genomfuktad, oavsett om man har en "brolly" med sig eller ej.
Måste upplevas för att förstås.
Jag håller helt med dig om att "klassskillnaderna" är både tydliga och viktiga (speciellt för lokalbefolkningen). Den viktigaste indikatorn är språket/uttalet som osvikligt sorterar in folk i sina respektive grupper/klasser. Att de regionala dialekterna dessutom verkar ha mycket större variation än vad man har i t.ex. Sverige och att i princip INGEN talar den variant av engelska som man får lära sig i svenska skolor kan vara en mindre chock, oavsett ens betyg.
Även om man anstränger sig för att hitta ett uttal (och ordval!) som i ens egna öron låter "native" blir man direkt identifierad som "a foreigner" -- not one of us, indeed...
Ett acceptabelt, om än syntetiskt, uttal kan man dock få genom att idogt lyssna på BBC World Service, där man talar så kallad
"Received Pronounciation". Försöker man anpassa sitt
eget uttal till det visar man att man åtminstone känner till den sanning som George Bernard Shaw formulerade som:
"England and America are two countries separated by a common language."
Den sista av mina "top observations" är engelsmäns förmåga (eller ovana) att säga precis motsatsen till vad de egentligen tycker.
Mycket av engelsk humor bygger på det, och speciellt deras "subtila" sätt att utdela förolämpningar.
In fact, om du får höra beröm för din utomordentliga engelska så kan det lika väl tolkas som att de egentligen har noterat din kraftiga accent, och allmänt brutna engelska. Det kan vara så att de egentligen säger att trots din barbariska behandling av språket så förstår de det mesta av vad du säger, dock med viss ansträngning från deras sida...
Men så när som det, och den nästan totalt överväldigande bevakningen av populasen (med t.ex. övervakningskameror överallt) så gillar jag också öarna.
Speciellt den del som gärna ignoreras av svenskar: det egentliga England, det som INTE är London.
Ja du... För att fylla på om helvetet: Där lär danskarna stå för arkitekturen. Villorna i köpenhamn var gräsliga. Och dyra. Men mest var de fula!
HJÄLP! Nu måste jag undersöka om mina ögon tolkar händelserna rätt! Det såg ut som att det kröp något stort INUTI min stora transparenta kryddkruka. Fortsättning följer!
