Harrods är verkligen en värld för sig.

Ett besök där är en upplevelse, naturligtvis på grund av alla varor men också på grund av de olika människor som flockas där. Jag älskar att bara vandra runt där och titta.

Trots ett tiotal besök har jag inte lyckats hitta systemet bakom varuhusets uppbyggnad. Jag är övertygad att de flyttar om mellan mina besök. Det finns alldeles för många olika ingångar, hissar och underliga avdelningar för att någon logik ska kunna tillämpas. Det är bara att gå tills man hittar rätt (och nej, naturligtvis är det ingen sport om man frågar någon). Sannolikt hittar man något intressant på vägen - kanske en 7000-kronors tvålpump från Versace, ett diamantbestrött kylskåp eller en siameskattunge.

Som belöning efter Cambridge-provet unnade jag mig igår en lite lyxig shoppingsöndag på Harrods. Klantigt nog missade jag att de öppnar 12 på söndagar, inte 10, så jag fick hann se en hel del av Knightsbridge innan portarna slogs upp.

När jag jagade efter nytt smink blev jag överfallen av en försäljningskvinna vid Dior-disken. Jag avböjde vänligt hennes erbjudande om assistans, men nästan omärkbart gled hon i sidled mot mig där jag undersökte ögonskuggor och hon fick bara lov att fråga vem som designat mina uuunderbara solglasögon. Hon var som en karikatyr av sig själv och jag borde få någon slags poäng för att jag inte började skratta henne rakt upp i ansiktet.

En halv minut senare höll hon på att demonstrera hela Diors sminksortiment och ytterligare en minut senare satt jag uppflugen på en stol bakom disken medan hon gav mig en 10-minuters sminkning. Resultatet var förvånansvärt bra, med tanke på att hon själv såg ut som en sotig fågelskrämma. Jag fick då både romantiska inviter från en Harrodsvakt och slängkyssar från två killar på en buss utanför.

På Harrods mötte jag upp med Anna, en annan au pair, och vi spenderade större delen av eftermiddagen där. I det underbara sommarvädret vandrade vi sedan Hyde Park, Marble Arch, Oxford Street, Regent's Street, Piccadilly Circus. Förutom avsaknaden av glass var det en perfekt eftermiddag. Jag vet inte vart alla människor var - det gick faktiskt att gå normalt på Oxford Street; Selfridge's var närapå öde och vi fick inte bara plats utan även sittplats på tunnelbanan.

Det var när vi promenerade runt där i London igår som jag insåg, kanske för första gången till fullo, hur mycket jag faktiskt kommer sakna allt det här.

Oxford Street en normal helgeftermiddag