Min plan var att inleda det här inlägget med att klaga på det dåliga sommarvädret. Sedan ringde de nyss från jobbet och gav mig sysselsättning både i morgon och på torsdag, så jag skrotade den idén. Glöm allt jag tänkt, Gud, låt det regna allt du vill de kommande dagarna! Dock är jag för lat för att hitta på en ny rubrik, och det regnar ju faktiskt just nu, så jag håller fast vid den gamla.

Så var det ju gårdagen, ja. Vi var runt femton pers inträngda i Emilies vardagsrum som introducerades för oräkneliga mer eller mindre spännande produkter. Jon bjöd på flera klockrena uttalanden ("Titta här! Ser inte det här precis ut som en Teletubby?!?") och en hel uppsjö av fikabröd som resultat av hans bakningsorgie. Vi hade riktigt kul, många roliga människor var där och det blev många skratt. Man lär då så länge man lever, det är helt klart! 

Resten av kvällen tillbringades i sällskap med Sofia och livets mysterier. Vi promenerade i duggregnet och drack te ända in på nattkröken. Som jag har saknat henne när jag var i England. Jag undrar om vi någonsin kommer att få slut på saker att säga till varandra - troligen inte.

På tisdag blir stan osäker igen i och med det tilltänkta anländandet av Lena, the One and Only (tm). George Clooney ska välkomsttala, barnorkestern är inhyrd och Kofi Annan kommer släppa ut vita fredsduvor från järnvägsstationen, sedan blir det rysk kaviar åt alla i gymnasiets matsal. Alltsammans direktsänds naturligtvis av internationell tv. Välkomna!