Ja, mina damer och herrar. Nu har det skett, det ni säkerligen aldrig trodde skulle ske.

Jag har köpt en dalahäst.

*paus för att låta innebörden av detta sjunka in*

Ja, tekniskt sett var det en present så jag har inte köpt den. Men eftersom jag önskat mig och valt ut den kommer jag nog inte undan. Jag erkänner, jag ville ha den. Och jag tycker den är fin.

Till mitt försvar kan jag säga att den faktiskt är varken röd eller bjärt kurbitsmålad, utan målad i blank svart färg med silverdetaljer. Den är ingen typisk dalahäst, utan mer ett svartmålat prydnadsföremål som råkar komma från just Dalarna - det borde väl mildra skadan?

Dessutom kan man väl inte förväntas växa upp i Dalarna utan att det yttrar sig på något sätt. Istället för att förfäras kanske vi borde vara tacksamma över att jag inte pratar som någon ur Masjävlar, lider av folkdräktsfetish, har Vasalopps-vinjetten som ringsignal eller önskar mig en ny skoter före världsfred. E-eller hur?