I dag var det en Sån Där dag, ni vet. Jag vaknade förvirrad tio över fem i morse av att jag brutit benet - så kändes det när the mother of all sendrag vred om mitt ben. När smärtdimmorna lättade var jag hyfsat vaken, men går man upp då som man innerst inne vet att man borde? Nä, naturligtvis somnar man om och vaknar dödstrött en halvtimme senare när väckarklockan ringer.

Det började regna precis när jag utan jacka cyklade till jobbet. Hela dagen var sedan lite av en röra. I brist på andra aktiviteter i det kulna vädret tycktes gamlingarna ha enats om att göra en sak - inte som jag ville. Mitt i alltihop skulle jag dessutom steka fläsk + korv med potatis och löksås till åtta personer, kaos. När så arbetsdagen slutade tog regnet i lite extra just medan jag och min icke-jacka cyklade hem. Rejält genomblöt och sur var jag när jag kom hem.

Mest av allt skulle jag nog behöva ett varmt bad med tända ljus och kanske lite kladdkaka för att komma i form igen. Det har dock blivit tråkigt att baka här sedan mina föräldrar bannlyste kolhydrater från sin kost - till och med jag som har fil kand i självbedrägeri har svårt att låtsas att jag bakar för någon annans skull än min egen. The battle between the Anna and the conscience, in a kitchen near you.