Potter och Catfight
Var ner på stan idag och förbokade sista Harry Potter-boken. Såg att Bokia har öppet mellan 1.01-1.15 i natt, och jag funderar faktiskt på att åka ned. Vad sjutton, jag brukar ju ändå vara vaken den tiden och eftersom jag jobbar hela helgen blir lästiden då ganska begränsad. Inte för att jag är något Potter-freak, men nu har man ju ändå väntat i tio år ellerhurlängedetnuär för att få veta vad som är så speciellt med slutet som JK Rowlings skrev allra först. Harry lär ju dö? Eller? Hur avslutar man annars en sådan serie med värdighet? Nä, det får nog bli en raggarrunda runt ett-tiden för att jag ska få ro i själen.
Vi grillade ikväll och åt ute med katten som sällskap. Innekatt som hon är tycker hon ändå om att vara ute när vi är med. När hon insåg att maten var slut vid bordet lämnade hon oss och vandrade iväg på lite lagom avstånd utanför tomten som hon brukar göra.
Efter ett tag hördes de typiska ljuden av ett kattslagsmål, och en kort stund senare kom vår katt - som har en killerinstinct jämförbar med en flourtabletts - farande ur buskarna alldeles lerig, blöt och chockad. Slagsmål med sura kattenmedgrönahalsbandet som anser sig äga vår tomt, insåg vi snabbt. Runt vår katt spred sig en lukt som är lätt att identifiera för den som en gång känt den - kattkiss. Den andra katten hade kissat på henne! I pälsen! Snacka om förnedring. Resten av kvällen har hon minst sagt legat lågt och slickat både päls och stolthet.
Nu ska jag hinka i mig lite kaffe så att jag håller mig vaken tills det är Potterdags, gäsp.
Vi grillade ikväll och åt ute med katten som sällskap. Innekatt som hon är tycker hon ändå om att vara ute när vi är med. När hon insåg att maten var slut vid bordet lämnade hon oss och vandrade iväg på lite lagom avstånd utanför tomten som hon brukar göra.
Efter ett tag hördes de typiska ljuden av ett kattslagsmål, och en kort stund senare kom vår katt - som har en killerinstinct jämförbar med en flourtabletts - farande ur buskarna alldeles lerig, blöt och chockad. Slagsmål med sura kattenmedgrönahalsbandet som anser sig äga vår tomt, insåg vi snabbt. Runt vår katt spred sig en lukt som är lätt att identifiera för den som en gång känt den - kattkiss. Den andra katten hade kissat på henne! I pälsen! Snacka om förnedring. Resten av kvällen har hon minst sagt legat lågt och slickat både päls och stolthet.
Nu ska jag hinka i mig lite kaffe så att jag håller mig vaken tills det är Potterdags, gäsp.
Kommentarer
Trackback