Dagen började lugnt med en sovmorgon för min del. Ni, som kommit hem mitt i natten från sin konsert, sov också länge. Efter frukost tog Mr D med mig ut på lite sightseeing i området, bl.a. till Nis skola där jag ska hämta henne om eftermiddagarna (men inte förrän tidigast om ett par veckor och ett antal körlektioner). Därefter föreslog Mr D att jag skulle testa att köra ett par varv runt deras lugna kvarter, vilket jag med deras nytecknade extraförsäkring i åtanke gick med på. Så in med lilla Anna bakom ratten på stora Mercedesen, som för övrigt ska bli "min" när Mr Ds splitternya Mercedes kommer nästa vecka.

För er som inte kört en vänsterstyrd bil i ett land med vänstertrafik kan jag bara berätta att det är Annorlunda. Man växlar med fel hand, spakarna är inte där de ska vara, medtrafikanterna (eller mottrafikanterna som jag föredrar att ser det) är på fel sida, infarterna och utfarterna är fel... Det enda som egentligen är på rätt ställe är pedalerna, praise the Lord. Mr Ds bil har dock den lilla egenheten att det inte finns någon handbroms, utan en fjärde pedal som ska tjänstgöra som sådan. Hmm. Jag köpte det inte riktigt.

Efter att ha försökt starta på trean, växlat till fyran istället för tvåan ett antal gånger och av misstag kommit åt parkeringsbromsen snurrade vi ett par varv runt kvarteret. Bortsett från två motorstopp, ett oväntat uppdykande av en Volvo XC90 och en självmordsbenägen ekorre gick det rätt okej. ;)

Medan nerverna lugnade ned sig brunchade hela familjen tillsammans. Mr D visade mig golfbanan där han och Ni spelar golf, sedan åkte Mrs D, jag och Ni till Tesco, aka the hypermarket. Det gjorde skäl för namnet, kan jag tala om. Där fanns allt från matvaror (i massor!), kläder och kuddar till iPods, tvättmaskiner och försäkringar. Allt! En hel del av vilket jag inte hade en aning om att mänskligheten behövde, men tillgängligt är det 24 timmar om dygnet.

Att handla mat i ett främmande land ger en spännande inblick i landets kultur. Två av alla de saker jag kunde konstatera var 1) engelsmän föredrar färdig mat i möjligaste mån, så även t.ex. tårtor i skumgummiaktigt material som förvaras i rumstemperatur, och 2) det engelska kassasystemet är inte ett av världens smidigaste. Det fanns runt 30-40 kassor (jag skojar inte) men ändå tog det en otroligt lång tid vid kassan eftersom kassörskan fick slå in varorna i samma takt som kunden packade dem i minimala tunna plastpåsar. Om jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv om några år, ska jag göra det till min livsuppgift att reformera det engelska kassasystemet.

På eftermiddagen var det dags för Ni att åka till ytterligare ett födelsedagskalas, denna gången ett "rock climbing party" i staden bredvid. I England är barnkalas väldigt stort, kan jag tillägga. Det räcker inte bara med en prinsesstårta och en fiskedamm. Föräldrarna försöker överträffa varandra, den ena med limousinfärder in till London och den andre med att hyra Chelsea-stadion. De som anordnade födelsedagsfesten Ni var på idag hade hyrt en del av ett leisure-center med klätterväggar m.m.

Jag tog det lugnt under eftermiddagen, sorterade kläder, läste böcker, skrev mail och lite sådant. Mr D hämtade Ni när festen var slut och när de kommit hem igen åkte vi alla fyra ned till en italiensk restaurang i the village. Jag åt friterad bläckfisk till förrätt och baked salmon till huvudrätt. I vanliga fall brukar jag inte vara så förtjust i lax, men den här var faktiskt jättegod.

Så nu sitter jag här framför datorn med en kopp kaffe som Mr D precis kom in med. Jag ska bara korrekturläsa detta en gång och sedan lägga mig. I morgon ska Ni till ett till party (!) och jag, Mr och Mrs D ska till en stad här bredvid och shoppa, så det gäller att vara utvilad... ;)