Pancake Tuesday


... var det igår, Englands patetiska motsvarighet till Fettisdagen. *fnys* Men man är väl inte sämre än att man tar seden dit man kommer, så när Ni kom hem igår stod jag och stekte pannkakor för glatta livet. Och inte vilka pannkakor som helst, utan Annas specialpannkakor, med en hemlig ingrediens som gör dem extra goda. Ni åt sex stycken på lika många minuter och skulle säkert ha fortsatt om inte pannkakorna tagit slut. Hon brukar alltid ha socker och droppar av citron på sina pannkakor (för det är ju helt normalt) och första gången hon såg mig ha grädde och sylt på mina fick jag minst sagt skeptiska blickar ("But this is what we do in Sweden!"). Det krävdes dock inte mer än en provpannkaka för att övertyga henne om att au pairens underliga idéer (som att ha sås till fiskpinnarna, hujedamig!) inte alltid är så tokiga. Någon gång när jag känner mig riktigt modig ska jag introducera henne till Kalles Kaviar.

Antalet ätna semlor i år är: 0, vilket innebär att jag kan konstatera två saker. 1) Man kan låta bli att äta semlor och ändå leva ett hyfsat drägligt liv - men det är inte lika alls roligt. 2) Jag måste baka semlor snart. På internet igår verkade varenda jä - varenda person ha lagt upp semmelbilder på sina hemsidor och semmelabstinensen var svår, vill jag lova. Pancake Tuesday? Fnys indeed.

Nu ska jag strax ut och åka en sväng med lilla bilen, runt tiotiden brukar det vara rätt lugnt här (läs: inte rusningstrafik). Det börjar faktiskt - peppar peppar - kännas riktigt bra med körningen nu, även om jag fortfarande inte riktigt är sams med Mercedes idé att ha handbromsen som en pedal vid fötterna (det hör ju vem som helst att det inte är riktigt klokt - handbroms). Nåväl. Man är väl inte sämre än att man kan anpassa sig och har man lärt sig att framföra ett fordon på fel sida, ja, då verkar ingenting riktigt lika svårt längre.

I eftermiddag ska jag - förutsatt att jag överlever föregående punkt - träffa Lotta, en svensk au pair, i Woking för att ägna oss åt lite shopping, fika och tjejsnack. Ack, om Starbucks hade semlor vore universum komplett...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0