Soldis och ett glittrande frosttäcke var vad som mötte mig utanför dörren i går morse när jag gav mig av mot tågstationen. Det var kyligt i luften men värmen steg snabbt. På grund av spårreparationer gick tågen härifrån in till London bara en gång i timmen och då på en udda rutt förbi stationer jag aldrig hört talas om. Men in till London kom jag - och Lena också till slut, efter lite äventyr. Vi möttes vid Victoria Station och bestämde oss efter en överläggning för att åka till Science Museum, som hade en utställning om tv-spel "genom tiderna".

Off we went to South Kensington. Det visade det sig att det gick en slags gångtunnel mellan stationen och museumområdet, så vi behövde inte ens konsultera kartan för att hitta rätt (eller fel, som det bevisligen också kan bli). Insläppta blev vi också på Science Museum efter att två glada vakter försäkrat sig om att vi inte bar omkring på bomber i våra handväskor (de kollade uppenbarligen inte efter biologiskt krigsföringsmateriel). Väl där ställde vi oss i kö för att köpa biljetter till utställningen samt till den häftiga simulator de tydligen hade. Klart vi skulle testa den!

Killen som sålde biljetter tyckte väl antagligen att vi inte såg ut som idealmålgruppen för tecknad film, så han frågade vänligt om var intresserade av att åka med simulatorn fast den vanliga simulatorturen med dinosaurier var ersatt med "Sponge Bob" (Svamp-Bob)?

Eh – nej tack tyckte vi och gav oss istället av mot tv-spelsutställningen "Game On". Den innehöll allt från de tidigaste arkadspelen från 1970-talet till Nintendo Wii – och undantaget några få speciella utställningsobjekt fick besökarna prova att spela allt! Besökarskaran var väldigt blandad - allt från små barn till pensionärer som engagerade sig i spelandet. Lena och jag hade skoj när vi gick runt och provade de olika spelen - med varierande framgång - fast det inte fanns en chans att hinna testa allt.

Efter Science Museum gav Lena och jag oss ut på en jakt efter mat i South Kensington, vilket visade sig vara bortkastad tid då restaurangerna antingen a) var fullproppade, b) hade jättekonstiga menyer, c) var svindyra eller d) alla ovanstående. För att undvika aggressiva utspel och blodutgjutelse köpte vi varsin chokladkaka och åkte till London Bridge istället, med en vag plan att hitta något att äta samt besöka London Dungeons.

Solen strålade när vi hittade upp från tunnelbanestationen. Lätt sockerhöga och på avsevärt bättre humör promenerade vi mot London Bridge, och råkade på en hög pelarliknande skapelse som vi fick lov att titta närmare på. Det visade sig vara "the Monument", som uppfördes någon gång på 1600-talet som ett minnesmärke efter den stora branden i London. För £2 fick man gå upp för trapporna och beundra utsikten, vilket Lena och jag enhälligt röstade för att göra.

311 trappsteg kanske inte låter så jättemycket, men när det är en brant spiraltrappa drygt 60 meter upp känns det lite i benen efter ett tag. Hela vägen upp kunde man också se ned till "bottenvåningen" och få en bra bild över hur j-kla långt ned det var – svindel AB.

Men upp kom vi till slut och utsikten var strålande. Man fick en 360 graders utsikt över London – Themsen, Tower Bridge, London Eye, alla andra de där byggnaderna man känner igen men inte kan namnet på... Det var definitivt värt mödan att ta sig upp dit, även om det inte direkt är någonting jag skulle rekommendera medlemmar ur de höjdräddas klubb.

När vi var färdiga med att beundra utsikten tog vi oss ned igen, vilket visade sig vara betydligt lättare än att ta sig upp. Nere på marken fick vi till och med ett diplom som ett bevis på vår storartade insats.

Njutandes av det fina vädret spatserade Lena och jag över London Bridge till andra sidan Themsen. Klockan hade blivit tre när vi nådde Tooley Street och kikade runt där. Eftersom vi fortfarande inte fått någon lunch och London Dungeons stängde någon timme senare, bestämde vi oss för att skippa det sistnämnda för att slippa stressa och istället fokusera på intagandet av föda. Vi hittade ett fantastiskt lunchställe mitt emot tortyrmuséet – Pret a Manger (eller något sådant). Billigt, bra utbud och GOTT! Jag åt en fräsch macka med avokado, sallad, kyckling och någon sås + en underbar banankaka med frosting som efterrätt. För detta och en flaska mineralvatten betalade jag £5. Både Lena och jag var alldeles lyriska.

Vi promenerade sedan längs Themsen en bit, förbi London City Hall till Tower Bridge. Där njöt vi av utsikten över vattnet ett tag innan vi gav oss tillbaka till andra sidan. Vi spanade kort in Tower of London innan vi bestämde oss för att göra ett försök att hitta Buckingham Palace. Ner i tunnelbanan begav vi oss och kom upp vid Green Park, som vi promenerade igenom medan vi gjorde upp storslagna planer om framtida picknicks i det framtida gröngräset.

I slutet av parken uppenbarade det sig – Slottet. Gråare än det ser ut på tv och ärligt talat inte så stort som jag förväntat mig (jag ska ha ett större när jag blir stor!), men det var inte riktigt läge att klaga. Flaggan var hissad och signallerade att drottningen var hemma, men trots spaningar såg vi inget av tanten. Vi tog lite roliga bilder, pekade på vakterna i de fåniga hattarna och skrattade, tog några fler bilder och gav oss sedan av ned till Victoria Street.

Efter att ha tittat igenom ett köpcentrum och ratat slutrean bestämde Lena och jag oss för att det var dags att sätta punkt för dagen. Runt halv åtta var jag hemma igen, precis i tid för Mrs Ds söndagsmiddag, då vi fick sällskap av hennes fräna bästa väninna som bor några hus ned på gatan och hennes dotter, Nis kompis. Jag stupade i säng strax efter nio, helt slut efter helgens äventyr men samtidigt väldigt nöjd.

I morse var det upp tidigt som gällde - mer skola. Jag har börjat fundera om mina "klasskamrater" förtränger mer och mer engelska för varje vecka som går. Kom igen, lite krav kan man väl få ha på den, enligt skolan själv, mest avancerade gruppen? Det känns ju lagom produktivt att sitta och få förklarat för sig vad "agency" är för någonting eller hur man uttalar "chaos". Och grammatiken - inga kommentarer...

Nåväl! Nästa vecka är det i alla fall ingen lektion eftersom det är half-term, vilket antagligen inte säger er ett skvatt men det är i alla fall lovet halvvägs genom terminen. De har ju tre terminer i England och vi är just nu igenom halva den andra. Schemat för lovvecka ser ut som följer: jag ska ha Ni två "heldagar" (måndag + onsdag), sedan är jag helledig de resterande tre. Tjoho! På fredagen är jag dock bjuden att följa med Ni och Mrs D till Chessington, ett nöjesfält här i närheten, och när det gäller sådant är jag ju aldrig omöjlig.

Nu ska jag börja förbereda middag till mig och Ni, köttfärssås och spagetti. På återseende!

Utsikten över Themsen från the Monument


Buckingham Palace