För er som undrat visade det sig att mitt första antagande var korrekt - restaurangen i fråga var indisk. Det närmaste indianer jag kom under kvällen var en ytterst suggestiv tavla av Taj Mahal som skulle kunna ha varit en wig wam. Indisk mat ska tydligen vara den populäraste utländska maten i England och enligt Mr D är det standard att "man" käkar Chicken Tikka Masala efter midnatt och 6 pints öl på puben. Tänk, det finns så mycket man inte vet om världen.

Till förrätt åt jag något som hette i stil med King Prawn Puni (och nej, indiska var inte mitt favoritämne i skolan). Det var i alla fall stooora räkor och lite grönsaker i en kryddig sås, insvepta i indiskt bröd. Mina smaklökar applåderade. Äventyrligt nog valde jag Chicken Tikka Masala till huvudrätt (dock utan 6 pints före), vilket inte blev en besvikelse. Me like när man får maten i skålar på bordet så att alla kan smaka av allt, även om det ibland innebär att man får kämpa för att försvara sin egen skål. Ni - med lite hjälp av Mrs D - beställde in en Butter Chicken, vilket inte alls är så äckligt som det låter utan förvånansvärt gott. Mr D beställde in en kryddig kyckling med ett namn jag inte ens tänker försöka uttala och än mindre stava, medan Mrs D valde en udda röra i barnmatskonsistens med ärtor, lamm och potatis som hon prisade. Jag åt ett par tuggor och mmm-ade entusiastiskt tills hon blev glad, sedan återgick jag snabbt till min egen mat.

Mätta blev vi alla med råge. Till och med Ni "there's always room for dessert" bleknade när de satte in efterrättsmenyn. Vi åkte hem istället och drack en kopp te, medan vi avnjöt mina och Nis gudomliga skapelser - also known as chokladbollar. Eller, i en något halvskum översättning som får Mrs D att fnittra, "chocolate balls". Hmm. Anyways. Ni älskar dem och jag plockade au pair-poäng från hela familjen D. To top it off lovade jag dessutom att göra ett par omgångar till Nis födelsedagsfest om tre veckor, vilket ledde till en extrabonus jag säkert kan lösa in mot en engångskamera eller en månads fria konserver.

Helgens planer är ännu lite diffusa. Under morgondagen tänkte jag ev ta en shoppingtur till Guildford, eller bara ta det lugnt och kanske följa med Mrs D och Ni på äventyr. We will see. På söndag är det tänkt - inshallah och Lenas förkylning - att vi ska ta oss an London igen. På förslagsagendan står bl.a. London Dungeons och Old Operating Theatre (basically blod, pestepidemier och elände båda två). Vi får väl se hur chica vi känner oss efter en omgång realistiskt återskapade 1700-tals amputationer eller sargade pestlik - vi har ju alltid shoppingen att falla tillbaka på.

Nu ska jag krypa till sängs med Anne Robinsons självbiografi. På återseende!