Kallt! Jag är inte anpassad för det här klimatet, jag är verkligen inte det. Värme och ljus ska det vara, inte kyla och mörker. -16 grader är långt under vad min kropp vill fungera i. Utan duntufflor och extra filtar är det mycket möjligt att jag skulle frysa ihjäl i sömnen. Jag småhuttrar jämt och mina fötter och händer är som isklumpar; jag får be om ursäkt innan jag tar i folk. Stackars, stackars gamlingar på jobbet.

Lika onödigt kallt det är, lika onödigt vackert är det. Vågar man sticka fram näsan över halsdukskanten är det som att vandra runt i ett vykort, sagolikt vackert. (Dock inte vackert nog för att jag ska sluta muttra om att bli utlandssvensk under vinterhalvåret). Trots kylan fick jag lov att ta en vända runt Saxviken efter jobbet och fota lite. Till slut köldstrejkade kameran och vägrade fokusera på något alls, vilket nog var lika bra eftersom min högerhand börjat skifta i blått. Bilderna blev mindre klockrena då varken jag eller kameran var varma nog för några mästerverk, men nu har jag åtminstone lite titta-vilken-fin-vinter-vi-har-i-Sverige-era-suckers-bilder att skicka till familjen D. Lite avundsjuka värmer alltid.