Nej, så illa var det faktiskt inte. I kön till Kanonen var jag måhända inte så kaxig att det störde, särskilt inte bredvid tjejen som Gud glömde dela ut självbevarelsedriften åt och som insisterade på att vi skulle sitta längst fram. Men jag åkte alltsammans, skrek och skrattade. Balder blev min favorit, medan jag fortfarande omöjligen tycka att Fritt Fall är annat än en utdragen ångestupplevelse - jag menar, vissa av mina mardrömmar handlar just om fria fall - men resten var faktiskt uteslutande skoj. Åtminstone i efterhand och med livet bevisligen i behåll.

På minussidan var det tjockt med folk = långa köer och så temperaturen - det blev kallt oväntat fort. Vi stod stundtals och hackade tänder i köerna till attraktionerna. Vattenattraktionerna fick skippade vi motvilligt, det var för kallt för att bli blöt. Burr. Hädanefter kommer min pashmina följa mig varthän jag än går.

Nu ska jag inleda Projekt Väcka Sofia så att den här dagen kan ta fart också. När vi kan gjort oss presentabla nog att vistas ute utan att skrämma små barn tänkte vi ta en vända nere på stan (underbara obyhålor som har öppet till fyra på söndagar!) och Sofia hade visst några sevärdheter att visa mig. I morgon bär det av hemåt till Allvaret och Matte C igen, men det förtränger jag så länge, tillsammans med priset SJ utkräver för att frakta hem mig.