Don't Feel Sorry For Me, Gothenburg
Sitter i Sofias lägenhet just nu med ett bredband som går så snabbt att sidorna nästan laddas innan man skrivit in hela adressen. Pust! Chokladen smälter i värmen, solen går långsamt ned och jag går runt med en känsla av utland i kroppen. Om det är miljöombytet, den ljumna värmen, lukten av stad eller något annat som gör det vet jag inte, men jag tycker om det.
Jag tycker om Göteborg också, vi kommer bra överens. Igår kväll när jag kommit ned satte Sofia och jag oss på en uteservering med varsin latte och småpratade till elvasnåret i den ljumma augustikvällen. Bara en sådan sak.
Vädret var absolut strålande idag. På förmiddagen sightseeade vi lite, Sofia visade mig runt i stan. Vi kikade i butiker och åt en god lunch på en uteservering vid saluhallen. Vid halv två började Sofia jobba så jag blev lämnad åt mitt öde bland affärerna i stan. Mitt i alltsammans kom Sofia på att jag hade hennes jobbnyckel, vilket innebar en utflykt till Sahlgrenska med både spårvagn och bussbyten inblandat. Jag säger då det, det är minsann inte alla som får uppleva Endokrinologen under ett Göteborgsbesök!
Om någon timme återvänder Sofia förhoppningsvis från plåsterhuset och jag har planer på att lura ut henne på en fika. Jag menar, har fiken öppet till elva är man en dålig människa om man inte tar vara på det. I morgon ska vi bland annat på Liseberg. Jag ska åka allt, var min inställning tills Sofia drog mig till minnes vilka attraktioner som faktiskt finns där och resonemanget förvandlades kvickt till "jag åker det du tvingar mig". Vilket hon kommer göra. Oh dear Lord...
Kommentarer
Trackback