The Girl Is Back In Town
Nog märks det allt att man inte är i Kansas anymore. Att gå ner på stan här måste vara så långt från Londons storstadsanonymitet man kan komma. Här springer man alltid ihop med någon man känner - vänner, f.d. klasskamrater, arbetskamrater, grannar, gamla lärare, föräldrars bekanta o.s.v. i förgreningar som spretar iväg åt alla möjliga och omöjliga håll. Men det är väl en del av charmen med en hå- småstad.
Jag hunnit med en del sedan jag kom hem, bland annat ett efterlängtat besök hos "min" frisör, en storstädning av garderoben, ett antal fikasessioner och ett par stora härliga semlor. Riktigt roligt är det träffa vänner och bekanta igen och uppdatera sig med vad som hänt sedan sist. Gossip is a dish best served hot. Även om stan i sig i mångt och mycket är som en tidskapsel hinner det faktiskt hända lite på ett par månader. Några har blivt ihop, några har gjort slut, någon är med barn, någon har varit ute på amorösa eskapader, någon har hamnat i tidningen, någon har flyttat, någon är på väg utomlands på tvivelaktiga äventyr und so weiter.
Mamma och jag åkte en sväng till Borlänge idag och jag var inte imponerad. Modet just nu vore perfekt om jag ville dölja en graviditet eller kände ett behov av att obemärkt smuggla en soffgrupp förbi tullen, men jag skulle gärna vilja veta vem sjutton som passar i de formlösa flermannatälten som hänger från varannan galge i klädbutikerna. Det verkar inte ens som att tandpetarefolket klär i det. Fast modeskapana kan väl alltid lita på den där köpstarka delen av befolkningen som betraktar Ebba fån Sydow med kloner som förmedlare av Den Oklanderliga Sanningen. Ebba som förresten lämnat sitt jobb som chefredaktör på VeckoRevyn för att arbeta med tidningens internetsida - frivilligt, naturligtvis. Jaja, hon är inte sparkad och jag är inte skadeglad.
En lite underlig känsla måste jag ändå säga det är att vara hemma utan att vara hemma. Det känns lite lyxigt faktiskt, för det känns som att jag har det bästa av två världar - dels den där pappa lagar maten och där det växer ljuvlig choklad i varje mataffär, dels den där jag har en världsmetropol 30 minuter bort och där sommaren snudd på klivit över tröskeln. När jag dessutom lyckas leva i förnekelse av livet efter sommaren känns allting snudd på perfekt.
Speaking of which - nu ska jag knapra lite popcorn, dricka påskmust och arbeta stenhårt på det där med förnekelse framför ett avsnitt Desperate Housewives.
Jag hunnit med en del sedan jag kom hem, bland annat ett efterlängtat besök hos "min" frisör, en storstädning av garderoben, ett antal fikasessioner och ett par stora härliga semlor. Riktigt roligt är det träffa vänner och bekanta igen och uppdatera sig med vad som hänt sedan sist. Gossip is a dish best served hot. Även om stan i sig i mångt och mycket är som en tidskapsel hinner det faktiskt hända lite på ett par månader. Några har blivt ihop, några har gjort slut, någon är med barn, någon har varit ute på amorösa eskapader, någon har hamnat i tidningen, någon har flyttat, någon är på väg utomlands på tvivelaktiga äventyr und so weiter.
Mamma och jag åkte en sväng till Borlänge idag och jag var inte imponerad. Modet just nu vore perfekt om jag ville dölja en graviditet eller kände ett behov av att obemärkt smuggla en soffgrupp förbi tullen, men jag skulle gärna vilja veta vem sjutton som passar i de formlösa flermannatälten som hänger från varannan galge i klädbutikerna. Det verkar inte ens som att tandpetarefolket klär i det. Fast modeskapana kan väl alltid lita på den där köpstarka delen av befolkningen som betraktar Ebba fån Sydow med kloner som förmedlare av Den Oklanderliga Sanningen. Ebba som förresten lämnat sitt jobb som chefredaktör på VeckoRevyn för att arbeta med tidningens internetsida - frivilligt, naturligtvis. Jaja, hon är inte sparkad och jag är inte skadeglad.
En lite underlig känsla måste jag ändå säga det är att vara hemma utan att vara hemma. Det känns lite lyxigt faktiskt, för det känns som att jag har det bästa av två världar - dels den där pappa lagar maten och där det växer ljuvlig choklad i varje mataffär, dels den där jag har en världsmetropol 30 minuter bort och där sommaren snudd på klivit över tröskeln. När jag dessutom lyckas leva i förnekelse av livet efter sommaren känns allting snudd på perfekt.
Speaking of which - nu ska jag knapra lite popcorn, dricka påskmust och arbeta stenhårt på det där med förnekelse framför ett avsnitt Desperate Housewives.
Kommentarer
Trackback
