Packad Och Glad
... eller åtminstone packad och klar. Jag känner mig inte direkt superladdad för en hel dags resande. Först ett antal timmar med SJ - och vi vet ju alla alltför väl hur det kan sluta - sedan SAS, som just nu gör sitt bästa för att på alla tänkbara sätt krångla till min online incheckning. *suck* Jag försöker boka sittplats, men SAS verkar sedan sist ha avskaffat alla rader innan rad 14 och dessutom plockat bort alla säten i vänster rad mellan rad 19-33. Det vette sjutton vad de har tänkt förvara där, kanske är utrymmet reserverat för brunbjörnar på väg till London Zoo eller något annat logiskt.
Egentligen bär det mig emot lite att boka sittplatsen själv. Det känns lite som att motarbeta ödet och dessutom har jag bara mig själv att skylla ifall planet skulle störta. Men vad sjutton, lite får man väl offra för att få bra utsikt. Dessutom är det väl non stop i 80 000 år eller någon liknande absurd tidsperiod man ska flyga för att vara med om en krasch och risken för död efter att ha snubblat på en medpassagerare borde vara betydligt större.
Skönt ska det bli när jag och förhoppningsvis också väskan landar i morgon kväll vid halv tio - halv elva svensk tid. Visst har jag saknat London - utbudet i närmaste storstaden Borlänge är helt enkelt inte samma sak. Dessutom mailade Mrs D idag och försäkrade att "The whole house is over-run with Easter eggs, so Ni will need plenty of help to eat them when you get back here!!!" Bara en sådan sak! Och +20 grader känns ju som ett betydligt trevligare alternativ till vinterjacka, nollgradigt och snålblåst. Fast ni ska säkert se att temperaturen sjunker till under nollstrecket och Themsen bottenfryser dagen efter att jag landat, bara för att ödet älskar uttalanden som det jag just gjorde. Men livet är ju ingen sport om man inte utmanar ödet.
Nu ska jag hata SAS lite till (jag har inte bestämt mig för om det står för "Skit Allt Sammans" eller möjligen "Sponsrade Av Satan") och försöka boka min plats bredvid brunbjörnarna. To be continued.
PS. Lena, om allt går på tok får du tänka på att nära vänner inte växer på träd och att det finns folk som inte gör annat än kameror.
Egentligen bär det mig emot lite att boka sittplatsen själv. Det känns lite som att motarbeta ödet och dessutom har jag bara mig själv att skylla ifall planet skulle störta. Men vad sjutton, lite får man väl offra för att få bra utsikt. Dessutom är det väl non stop i 80 000 år eller någon liknande absurd tidsperiod man ska flyga för att vara med om en krasch och risken för död efter att ha snubblat på en medpassagerare borde vara betydligt större.
Skönt ska det bli när jag och förhoppningsvis också väskan landar i morgon kväll vid halv tio - halv elva svensk tid. Visst har jag saknat London - utbudet i närmaste storstaden Borlänge är helt enkelt inte samma sak. Dessutom mailade Mrs D idag och försäkrade att "The whole house is over-run with Easter eggs, so Ni will need plenty of help to eat them when you get back here!!!" Bara en sådan sak! Och +20 grader känns ju som ett betydligt trevligare alternativ till vinterjacka, nollgradigt och snålblåst. Fast ni ska säkert se att temperaturen sjunker till under nollstrecket och Themsen bottenfryser dagen efter att jag landat, bara för att ödet älskar uttalanden som det jag just gjorde. Men livet är ju ingen sport om man inte utmanar ödet.
Nu ska jag hata SAS lite till (jag har inte bestämt mig för om det står för "Skit Allt Sammans" eller möjligen "Sponsrade Av Satan") och försöka boka min plats bredvid brunbjörnarna. To be continued.
PS. Lena, om allt går på tok får du tänka på att nära vänner inte växer på träd och att det finns folk som inte gör annat än kameror.
Kommentarer
Postat av: Lisa
snygg blogg!
Trackback
