Genom en serie slumpar hamnade jag i morse på YouTube och ett klipp från barnprogrammet Joelbitar. Ni vet, programmet med inledningslåten alla 80-talister minns ("Kommer du ihåg...") om den lilla killen Joel med Downs Syndrom. Att Joel inte var som alla andra barn förstod jag dock först flera år efter att serien sänts då någon förklarade det.

Upprymd över återseendet med Joel började jag i alla fall på måfå att söka igenom YouTube efter andra SVT-barnprogram som jag sedan länge trott varit utdöda. Och gissa om det fanns saker att hämta!

Pingu. Visserligen sänds fortfarande kära Pingu, men i en moderniserad, "upphottad" version där den karaktäristiska "mip-mip"-sången som gjorde halva programmet är borttagen. Bland horder av textade skämtversioner av Pingu på YouTube där ett antal obscena ord i rad tydligen ska vara hysteriskt roligt, lyckades jag hitta detta enda original.

Trasdockorna. 9 av 10 personer från min generation lyser upp och börjar nynna temalåten när Trasdockorna nämns. Tyvärr kunde jag inte hitta något helt avsnitt utan bara Trasdockorna-låten i andra sammanhang. Men enbart låten är god nog.

Björnes Magasin. Personligen har jag fortfarande inte förlåtit och kommer troligen aldrig förlåta SVT för att de bytte ut Björne. Björne som, tillsammans med Bamse, var min barndomshjälte. Så här i efterhand inser jag att Björne både kunde vara lite småelak och faktiskt halvfräck ibland, t.ex. i den underbara låten Skäll Inte På Hugo, fast det gör ju honom bara ännu charmigare!

Pippi Pelikan. Senast jag såg Pippi Pelikan på tv var i början av 1990-talet. Det här klippet bevisar på så många olika nivåer att vissa saker blir inte bättre med åren.

Tummen. Ni minns väl Tummen?

Barney. Om ni frågar mina nära kanske de kan dra sig till minnes någon av de gånger jag tjatat om Barney. Jag har nämligen länge haft en något otydlig minnesbild av en tecknad, grårufsig hund med en liten mus som bästa kompis. Ingen jag pratat med kommer dock ihåg Barney och flera har lite diskret antytt att Barney kanske inte fanns på Bolibompa utan i mitt huvud. Men idag kom så dagen då jag - och Barney - fick upprättelse. Skåda världen, Barney lever!

Hajk. Bengt Alsterlind. Mannen, myten, legenden.

Tippen. Sommaren 1994 inpräntades i mig de ord jag troligen kommer bära med mig till min hädangång: "Ingenting försvinner, allt finns kvar".

Sunes Jul. En sann klassiker och en av de bästa julkalendrarna någonsin. Peter Haber är klockren som pappa Rudolf.

Sagostunden. *nynnar*

Babar. Jag har fortfarande hål i min barndom efter det Celeste-gosedjur jag så gärna ville ha men aldrig fick.

Täppas. Som liten tyckte jag verkligen om Täppas program. Idag har jag dock svårt att tycka att det är helt friskt för en vuxen man att behandla röda badankor som personer, mata en plastko med krukväxter och höra krokusar som skvallrar på en.

Ja ni. Med bakgrund mot allt detta får man nog se det som att min generation klarat sig riktigt bra ändå. Chipp, chipp!