Lördagen gick i shoppingens tecken. Lena och jag började vår jakt på Oxford Street, som efter ett par timmar kunde summeras med varmt (+23), trångt (en smärtsam försmak av London i sommar), skoskav (Lena) och två enfärgade t-shirts (jag). Något missnöjda men med pengarna i behåll åkte vi till Knightsbridge. När hungern gjorde sig påmind begav vi oss till pizzerian på Harrods, som enligt rykte ska ha Londons godaste pizza. Det må mycket väl vara sant, men en kö motsvarande Kinesiska muren i längd och priser som började på 200 kronor hade dock en avskräckade verkan på oss. Vi åkte hem till mig istället och lät Mr D bjuda på indisk take out-mat. Vem har påstått att vi inte är ekonomiska?

Igår var det London Maraton, vilket fick mig och Lena att överväga att hålla oss utanför smeten. Men vi kom till slut fram till att inte låta några tiotusen svettiga joggare avskräcka oss, så vi åkte in runt lunchtid och spenderade hela dagen i Hyde Park. Förutom att äta glass och skratta rått åt turisterna som köpte varmkorv för 50 kr styck strövade vi mest runt och tittade på folk. Som överallt annars i London finns det så många intressanta människor. Och jag menar det verkligen. Ghetto-killar med tubformade bergsprängare i bärsele (!) som dansade i takt på inlines; galna barn som löpte amok vid prinsessan Dianas minnesmonument; familjen Osbourne-look alikes; gay-par som grälade om sin hund; grupper av beniga svenska maratonlöpare; överviktiga engelskor i barnkläder... Det är som internet i miniatyr, det finns någonting för alla.

Trädmänniskorna springer fortfarande runt i vår trädgård och sågar ned allt trädliknande de kommer åt. Mrs D är djupt upprörd över att grannen tagit ned så många träd i sin trädgård, eftersom det innebär att det blir en väldig insyn mellan trädgårdarna ("I don't want to know what they're doing, thankyouverymuch!") och Mr D bara småler åt henne och skakar på huvudet. Jag föreslog på skämt för Mrs D att hon kunde svara genom plantera ännu högre träd på vår sida, men att döma av hennes ansiktsuttryck uppfattade hon inte det som ett skämt så mycket som en möjlighet...