Feber för fjärde dagen i rad och Anna är inte en happy camper. Ibumetin och knock out-pillrena Benylin är mina nya bästa vänner. De sistnämda fick jag av Mrs D för att ta ned febern och hjälpa en att sova. Hallelujah säger jag bara. Tack vare dem slipper jag vakna 15 gånger och drömma mardrömmar om elaka resväskor från Svalbard som vill mig illa, som jag gjorde i tisdags natt. Och skratta inte, det var faktiskt otäckt.

Min skyddsling åkte iväg igår på minicampingsemester till en "husvagn" vid havet två timmar härifrån. Citationstecknen kommer sig av att husvagnen tydligen har tre sovrum, två badrum, ett riktigt kök samt en trädgård. Jag upprepar, trädgård. Någon mer än jag som får flashar av Musse Piggs campingsemester på julafton? Nåväl, Ni kommer inte hem förrän sent i kväll så den sjuka au pairen fick större delen av gårdagen samt hela idag för sig själv.

Om folk nu bara slutade störa mig vore det ännu bättre. Minst fem gånger har det ringt försäljare som sökt Mr D och som alla låtit lika sura när jag talat om att han är på jobbet och att jag inte är den som betalar elräkningarna i hushållet. Med jämna fyratimmarsintervaller verkar det också ringa på dörren. Ena gången är det nån som vill dumpa ett tungt, avlångt paket till grannen och nästa gång någon med ett skvalpande, klirrande paket från "The Sunday Times Wine Club". Jag har börjat hosta på leveranskillarna, då stannar de inte längre än de absolut måste.

När jag väl orkade packa upp min väska i går kväll (med "packa upp" menas här att oengagerat försöka stuva in kläderna vart som helst i garderoben där det fanns plats) hittade jag en liten övergiven Kalles Kaviar-tub som jag i min feberyra glömde att lägga in i kylskåpet i tisdags. Grattis. Den bor numera i vår tunna för hushållsavfall.

Jag upptäckte just att samtliga av mina symtom överensstämmer med H5N1 viruset, också känt som fågelinfluensan. Ajdå.