Gamla fjortishaket Lunarstorm går ju i graven i augusti i år, saknad av... ingen. Lunarstorm -- eller Lunar som vi kids sa  -- där jag med start i mars 2003 huserade under den så här i efterhand inte fullt lika coola pseudonumen "mizz_mystery". Associationerna går ju ohjälpligen till dansbandens något osunda relation till bokstavn z. Än idag är jag något oklar över vilken slags myt jag försökte odla kring mig själv.

I ett anfall av nostalgi loggade jag i alla fall in på Lunarstorm idag för att konstatera att profilen, förlåt, krypinet överlevt sen min senaste inlogging någon gång när vi sist hade en socialdemokratisk regering. Välbevarad likt en McDonaldshamburgare lämnad till sitt öde låg den lilla sidan snällt och väntade. Här snackar vi blast from the f-ing past, gott folk. Minns ni? Det plastiga orangea/blå temat som genomsyrade sidan; pysslandet med färgkoder på presentationssidan; försöken att svara fyndigt på 20-frågor-frågorna och mecket med att snoka upp folk endast via variablerna ålder/smeknamn/bostadsord (tack Facebook!). Och dessa smeknamn. Herregud dessa smeknamn.

Ta bara en titt på det här, skärmdumpat i originalskick från min profilsida:

Balla fakta. För det första finns det inget som helst "ballt" med dessa fakta. Någonstans. Höjden av all o-ballhet måste ha varit det faktum att alla svar var förvalda i en rullista, vilket naturligtvis medförde att alla vi småglin unga vuxna effektivt fråntogs all tillstymmelse till den originialitet vi ännu inte hunnit skaffa oss.

Personlighet: Grubblare. Fint Anna. Djupt. Då har alla förstått.
Politik: Vet inte. Ingen bättring på den fronten.
Intressen: Skriva. Varför var rubriken "intressen" i plural när alla alternativ var i singular?
Boende: Med båda föräldrarna. Inte längre sant (undantaget ett par veckor om året för uppgödning).
Civilstatus: Spanar. Allt spaningsarbete numera nerlagt. Förhoppningsvis för gott.
Klädstil: Propert. Vilket uppfyller ytterst låga och synnerligen vaga krav om man råkar gå på gymnasium i Mora, ska ni veta.
Favoritmat: Det pappa lagar. En ball fakta som troligtvis kommer vara livet ut.
Hårfärg: Röd. Näru. Konverterat till blondin sedan länge.
Musikstil: mp3. Men förihällvätte Anna. Sedan när, exakt när, är mp3 en musikstil? Var det verkligen så coolt att släpa runt på ett halvt kilo digital musikspelare att det behövde att skrivas ut, vavava?

Så: från och med idag har jag gjort slut med Lunarstorm. Jag raderade profilen med viss sorgsenhet (vilket inte säger särskilt mycket eftersom jag praktiskt taget upplever separationsångest när jag skiljs från tomma toalettpappersrullar). Nu tänkte jag ge mig i kast med att läsa de nersparade lunar-dagboksinlägg som producerades under perioden 2004-2006. Med fingrarna framför ögonen, redo att när som helst skydda mig mot hastigt uppdykande *kjamar* och *puzzar*.

• Satan i gatan vad bra Robyns nya album är. Dancing on my own är mina trumhinnors nya favoritumgänge.
• 23 år på jorden och hittills har jag inte en enda gång reflekterat över att Dove faktiskt betyder duva och att märket har just en sådan pippifågel som logo. Fascinerande. Får en att undra vad mer man missat.
• Vad äter fjärilar?

Bildkälla

Japp. Nog kan vi alla tryggt konstatera att det midsommar igår. Men för säkerhets skull far jag och Henrik ut till en av byarna för att se ytterligare en majstångsresning och låta våra trumhinnor frottera sig med lite dragspel och fiolgnissel. Ja, egentligen ska vi på födelsedagskalas, men chanserna att undkomma firandet är väl ungefär lika stora som att undkomma regnet (vi snackar promille, sannolikt ppm). On the bright side har vi snart fyllt midsommarkvoten så till den milda grad att det först är våra barnbarnsbarn som kommer börja behöva fira igen.

För er som inte är från Siljanstrakten eller utsatts för firande härikring kan jag berätta att midsommarfirandet delats upp mellan byarna, så att vissa firar på midsommarafton och vissa på midsommardagen. För att spelmanslagen skulle hinna runt och gnida fiol i alla byar, har jag hört påstås. Även om jag personligen tror att det helt enkelt det rör sig om en ren säkerhetsåtgärd för att allt hembränt verkligen ska hinna drickas upp.

* Jag är en anhängare av tron att bilkörnings-skillz inte förbättras av alkoholintag.

Resan hem från Grekland till Sverige var en pärs. Inte för att vi fick köa länge i ett turistkaos IN till flygplatsbyggnaden (trots att det var 35 grader varmt), inte för att vi fick betala 60 spänn för en varmkorv på flygplatsens enda butik (och 30 för en liten Mars), inte för att det var turbulens (trots att jag blir åksjuk), inte på grund av alla skrikande barn (trots att mina trumhinnor fortfarande värker).

Nejdå. Utan för att vi hamnade bredvid en kändis. På första raden i flygplanet: jag, Henrik och en tjurig Arja Saijonma (japp, googlade stavningen). Av alla jäkla ställen och människor så dyker hon upp på just vårt Apollo-charterflyg, jajemen. Och så fort vi insett att det var hon drabbades jag och Henrik i tyst samförstånd av en svårtartad form av Arja-tourettes. Helt plötsligt blev vår 3,5-timmarsresa evighetslång och det kändes omöjligt att öppna munnen utan att:

• Börja prata med mumintroll-brytning
• Säga ordet "arg" eller värre, "arga"
• Kläcka ur sig frågan om vad som skiljer levande charader från övriga charader
• Titta ut genom fönstret och konstatera att vi är högt över havet
• Luta sig över hennes stol och fråga "vem är du? Vem är jag?"
• Eller (Henriks favorit) titta på henne en lång stund och glatt säga "Du, jag känner igen dig! Det är du som är Lotta Engberg va?"

Resultatet: vi satt knäpptysta under hela resan och tordes bara prata när arga Arja gått på toaletten eller jagade sina klirrande väskor som hon blev skitförbannad över att hon inte fick ha vid stolen vid start/landning. Ändå anade vi att hon telepatiskt hörde våra tankar, för hon vägrade blankt att flytta sig en millimeter när vi skulle gå hoppa på toaletten (hon satt ytterst) och gav oss evil eye genom sina knallröda solglasögon så man kände hur nackhåret sveddes en aning.

Nu har vi i alla fall upplevt högt över havet helt live med Arja.

Solnedgång över havet och Rethymnon.

Uppdatering: Sen sist...


... har jag druckit Ice Mojito på Hägen-Daez-baren vid strandpromenaden och herregudjesusbarnetochMaria via smaklökarna skådat himmelriket, pärleporten och gudfan själv.


PS. Vi väntar fortfarande på de där 0,3 mm regn.

Femte dagen här på Kreta (av fjorton! Fjorton!) och jag har hackat mig in på hotellets trådlösa nätverk, så jag tänkte avlägga en kort lägesrapport. Vi svettas njuter av cirka 30 grader varmt i luften och 25 i vattnet, försöker äta vår egen vikt i tzatziki, slåss med tyska turister på stranden om bästa solstolarna och har en hotellfrukost som höjer vårt BMI med en poäng för varje morgon. Gött mos, med andra ord.

Projekt "Få färg" går enligt följande: jag har gått i huvudsak direkt från kritvit till brun, medan Henrik valt att gå omvägen via röd (som bekant också är en färg). För den som inte gjort det redan kan jag förresten rekommendera att investera i aktier från Piz Buin eller Hawaiian Tropic; fortsätter det i den här stilen finns det goda chanser till stor utdelning inom en snar framtid.

Om det är någon tröst hotar dock vädergudarna oss med regn i dag. 0,3 mm. Och vi som inte tog med paraply.

Pojkvännen har ett pass, hallelujahkorsitaket. Och förmodligen skavsår i öronen av mitt tjatande om badbyxor, Immodium och resväskor. Nu får han veta hur det är att resa ihop med ett kontrollfreak (fråga mig, jag gör det jämt). Här skrivs det listor på listor som ska skrivas och packas utifrån förutsättningen att bagage kommer slarvas bort, jajemen och finemang.

Hemtenta är skriven, blommor vattnade, tentamiddag avnjuten och tentavin likaså. Nu är min sommar officiellt här och nu ska vi bli en av de där människorna jag tidigare kritiserat för att fly utomlands i den grönskande svenska sommaren. Om mindre 9 timmar bär det iväg. Bort. Två veckor av härlig paus från livet, komplett med hotellfrukostar, sol och knaperstekta tyskar på stranden.

Att kolla upp hotellets internet-försörjning har på något obegripligt sätt glidit igenom kontrollfreaksnätet. Finns internet kan ni vila trygga i att jag kommer ta chansen att plåga er med blått hav och naturbildsporr. Oavsett: tills vi hörs igen: må gott, lev gott, ät gott och ha det fantastiskt gott!

Bildkälla

Har jag förresten sagt att jag fått ett till jobb? Nähänä, inte det. Förutom mäklarassistent och heltidsstudent student kan jag även titulera mig Apple-on-Campus-representant. Förutom att min Apple-familj får utökning med en iPod och en (till) dator innebär det att jag får vara en del i ett gäng som ska representera Apple, visa upp produkter, arrangera tävlingar och annat skoj på universitetet. Och mitt tjat om dessa fantastiska produkter kommer avancera från snudd på olidligt till komplett olidligt, då vi ska skickas på säljutbildning hos Apple efter sommaren. Jag kommer alltså utbildas i och avlönas för någonting jag redan gör gratis. Tack för den.

Bildkälla

• Varför kikar mina fräknar fram så fort det vaknas lite sol? Var håller de hus resten av året?
• Synsam, som jag hört ska byta namn till Snålsam, har börjat ta betalt för linsetuierna. 15 spänn för de lilla plastsakerna som tidigare alltid följt med gratis från tillverkaren när man köper linsvätska. 15 spänn är nada -- ett par tomater på ICA, en chokladkaka, härdukanbehållaväxeln-pengar -- men principen! Principen! Sådana kostar så jäkla mycket mer än 15 kronor, Synsam.
• För den som tar sig tiden att läsa det finstilta i avtal finns guldkorn att hitta. Mitt försäkringsbolag vill till exempel inte ersätta "skador som du får i samband med krig eller atomkärnsprocesser". Bäst alltså att vara försiktig nästa gång jag klyver atomer eller vistas nära härdsmältande kärnkraftverk.